måndag 12 juni 2023

Flygplatsen som inte blev

 









Jag fattar inte, jo kanske jag ändå gör det om jag skärper mig, varför Berlins nya storflygplats nödvändigt skulle placeras där DDR:s Schönefeld låg. Långt ute i tjotahejti, bortom ära och redbarhet. Jag som älskade "gamla" Tegel Flughafen. Om än alltmer underdimensionerad. 

Jag saknar känslan av att komma hem, som alltid infann sig och värmde hjärtat hos den som ohjälpligt blev en sann berlinare, när planet gick ner mot Tegel. Inget av den varan förknippat med denna flygplats. 

Det är bökigt att ta sig hit och härifrån. När jag ankom Berlin i onsdags tog det mig gott och väl två svettiga timmar i den påfrestande värmen, trettio celsius plus, innan jag med hjälp av S-bahn och U-Bahn nått hotellet i Dahlem. Ta en taxi? Aldrig i livet! 

Ge sig in i munhuggeri med svartmuskiga chaffisar som talar gristyska och blir allt hotfullare om de inte får en på kroken. Glöm det. För övrigt finns det chaufförer som inte gärna tar en körning. Med tanke på avståndet om de måste köra tillbaka till Berlin med tom bil.

Det är andra gången jag frekventerar denna flygplats som förkortas BER. Liksom förra gången svåröverblickbar och det tar en bra stund för en vilsen, gammal svensk att hitta. Rulltrappor saknas ibland, bara att kånka på tungt bagage. 

Det brukar flåsas om märkvärdig, tysk ingenjörskonst. Äh. Kyss mig där solen inte skiner i detta fall. 

Det har lagts ner jag vet inte hur många miljarder sekiner på denna flygplats, skrytprojektet gång  på gång avbrutet och försenat  genom alla fel som ett efter ett upptäcktes (!). Och fortfarande kännetecknas BER av allvarliga brister. 

Förra gången fungerade inte de få automater med läsk och godis som tillhandahölls. I security tog plötsligt personalen hastigt och lustigt rast, stängde igen och struntade blankt i långa köer. Idag höll jag på att krypa ur skinnet, när de långsamt och sävligt gick igenom mitt bagage. 

Jag kan inte låta bli att tänka: dessa ossisar, de förnekar sig aldrig. De har det i DDR-blodet. Men det är ju lite väl elakt tänkt. Kanske. 

Nästa gång blir det tåg till Berlin. Kosta vad det kosta vill.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar