Utblickar från en pensionärskuvös

Härlig tid på året just nu! Kunna häcka på den inglasade balkongen och inmundiga "kylskåpskall fil" (citerat från Carl Antons "Överbyvals") med müsli ("muli" sade min mor) och söta jordgubbar från Väddö till frukost. 

Smutta på en bägare nybryggt kaffe. Frestas hämta pepparkakor.

Bäst av allt: medlidsamt, sannerligen inte avundsjukt, skåda ner på de flitiga myrorna som envetet, lydigt och plikttroget stretar mot sina stackar. 

"En varg söker sin flock", tillkännagav enslingen på Österlen. Och så stämde han in i flockens krigshets.

Håhåjaja, så kan det gå. Men jag har aldrig uppfattat honom som någon sann revoltör. Snarare en salongssådan. Och väl därför han lockar så många manliga (särskilt äldre) beundrare. Ställföreträdaren är ofarlig, manar inte till några vardagsförändrande uppror.

Jag ser sömndruckna knattar på väg till dagis. Förlåt, "föris" ska det väl heta. Och förskollärare, definitivt inte "lektanter" som en tråddragare på Sandvik, gammal kompis till mig, kallade dem. Förolämpande de högskoleutbildade och legitimerade.

Från kuvösen ser jag bort till Gevalias utlastningsramper. Det tycks mig som om långtradarna, brukar vara många med Bulgarien och Rumänien på registreringsskylten, är betydligt färre i antal. Minskad efterfrågan på kaffe? Inflationen? 

Jag retar mig på att SVT och TV4 inte anlitar oberoende experter, finns inte längre några sådana att tillgå utan är alla uppköpta, när fenomen och problem i samtiden skall "förklaras" (obs, ironi).

Inflationen. Räntorna. Klimatet. Ukraina. När det gäller ekonomi uteslutande bankdirektörer, chefsekonomer och annat branschfolk med särintressen att bevaka som grötmyndigt inbjuds sitta i rutan och oemotsagda breda ut sig. 

Inga kritiska motfrågor från fjäskande gatekeepers i de obalanserade, tendentiösa nyhetssändningarna. Opinioner formas på propagandistisk grund.

Klimatkrisen "förklaras" (ironi) av miljöaktivister, panik i rösten, som seglar under journalistisk eller annan bedräglig flagg. Inte blir jag klokare. 

Jag nås av uppgiften att enligt Riksrevisionen så vet ingen vad som skall hända i framtiden med uttjänta solcellspaneler och vindturbinblad. 

Uppenbarligen ingen ordentlig risk- och konsekvensanalys, innan man drog igång "grön" energi. Eftersom det måste gå undan på grund av trycket från Greta och "den sista generationen" (i Tyskland klistrar de fast sig i asfalten och hindrar utryckningsfordon). 

Varför blir jag inte förvånad?

Vad gäller kriget i Ukraina tillåts endast partiska krigshetsare medverka i de skattefinansierade kanalerna, även i reklamnedlusade TV4. Var är en sådan som Stefan Lindgren? Stämplad som proryss, putinist? 

Patrik Oksanen och hans stridsglada gelikar skulle väl få krupp om Stefan anlitades. Inget ifrågasättande, inget nyanserande eller problematiserande. Heja Nato och USA. Leve proxykriget. Skicka mer vapen till mannen i Kiev, viva la muerte. 

Skjutandet och dödandet, havererad migrationspolitik. Dag ut och dag in. Maktlös statsledning. Jag är nyss hemkommen från Berlin. Tyska medier pekar på Sverige som ett avskräckande exempel. Man skäms, tvekar berätta att man är från Sverige.

Jag fattar inte varför jag plågar mig med att glo på SVT och TV4. Men vad göra när det råder silly season i hockeyn. Årsmöte i Brynäs endera dagen. Två ordförandekandidater som förefaller tappade bakom en vagn. Håhåjaja. Och allsvenskan väntar det folkkära laget.

Nybro, Östersund och andra knappast upphetsande blåbärslag som motståndare, mig totalt okända. Måtte eländet vara över efter en lååång säsong och Brynäs tillbaka i finrummet.

När jag betraktar ryggarna på de cyklande, eller raskt promenerande, myrorna kan jag inte låta bli att tyst tänka: varför höll jag ut så länge under medelmåttornas tyranni? Men vad skulle en inkomstberoende grabb från Sandviken göra, och med ett kvaddat pensionssystem?

Nå, jag njuter ohämmat av anställningsfriheten. Tar en klunk kaffe. Letar fram den i Östtyskland födda och uppvuxna Jenny Erpenbecks bok "Kairos" i datorn. Nu har hon kommit fram till tidig vår 1990, muren är borta, bokstavlig symbol för för realsocialismens stalinister. 

Inifrån tecknar hon utvecklingen. Berättar om alla dem som inte ville kasta ut DDR med badvattnet. Christa Wolf och andra. De anade vad som väntade. 

Samtidigt presenterar Berliner Zeitung en färsk undersökning som visar att få unga vet vad som hände i Östtyskland 17 juni 1953 (kommande lördag dags att minnas för den som vet). Om Berlinmuren och 13 augusti 1961 vågar man väl inte ens fråga.