Lek och var innovativa, kära studenter!

På mina ledarskapskurser - saknade av alla och ingen - hände titt som tätt att studenter, mer nyfiket än uppfordrande, undrade: "Hur vet man när det råder ett gott ledarskap?"

Samma svar alltid från mig, till stor del baserat på egen, bitter erfarenhet av klämmande organisationer och missfoster till chäfer: "När du känner dig fri och otvungen."

På de kinesiska utbytesstudenterna insmög sig genast ett minst sagt förvirrat, eller hur det nu skulle tolkas, ansiktsuttryck. 

Med uppväxten i det av kommunistpartiet auktoritärt styrda Kina fattade de inte ett jota vad jag talade om. Någon enstaka kunde generat fnittra och hålla händerna för ansiktet, som om jag vräkt ur mig något riktigt tokigt. 

Eller jag kanske väckte längtan efter något annat än det man var vana vid från hemlandet? En de lösa tyglarnas frigörande organisationskultur, så främmande och annorlunda för en person tuktad och vingklippt i ett totalitärt system. 

Jag njuter och myser, jo det är sant, när jag ser den tyska serien "The Billion Dollar Code" (2021) på Netflix. 

Om det brokiga berlingänget - unga samhällsvisionära individer, totalt likgiltiga för pengar och yttre framgång, redbullpimplande djupingar mer outside än inside - bakom det nyskapande garageprojektet (termen hämtad från projektledningslitteraturen*) "Terravision". 

Som efter att penningstarka Google lömskt norpat hela idén med koordinatorer och allt blev Google Earth som de flesta av oss flitigt använder, inte kan klara oss utan. Eller? 

Framförallt livas jag upp av den tvättäkta datanörden, tillika skicklige hackaren, Juri Müller. Och hans kompanjon, entreprenör och och projektets ansikte utåt, Carsten Schlüter. 

Motstånd och skepsis, inte så litet heller, mötte dem i början, tiden var inte mogen. I Tyskland som i Sverige. Gamla tankefigurer spökade och ställde sig i vägen. 

Internet uppfattades avfärdande som en övergående fluga av dem som inte förstod bättre. Riktande sig till en snäv krets av välutbildade akademiker enbart. Inget för den stora allmänheten. 

Vildhjärnorna - snacka om att tänka utanför boxen! - Müller och Schlüter förutsåg framtiden. Och de har fått rätt i allt vad gäller deras profetia. 

I serien nämns förstås ikonen Steve Jobs som insåg datormusens betydelse, köpte rätten till den. Och - ja, vi vet hur det gick. Den geniale Jobs bättre än någon annan på att förvandla en uppfinning till en innovation. 

Jag datoriserade mig sent. De klumpiga gamla ordbehandlarna, krångliga att använda, inget för mig. Först när Apple lanserade sin användarvänliga, och sedermera snygga (Wozniak och Jobs var estetiker), Mac var det dags. 

Och då hade det hunnit bli 80-tal, till och med några år in på decenniet.

Jag började att läsa den bifogade manualen, men tröttnade snart, som den otålige figur jag är, och hivade den. Det var bara att sätta igång och skriva! Som också Jobs och Wozniak utlovat. 

En massa artiklar och böcker har det blivit. En strid ström under många år.

Mac:en var för vanligt folk och tekniska idioter som undertecknad, datorn inte längre programmerarnas exklusiva ensak. 

Och sedan när den portabla varianten kom att ta med på resor - wow! Jag döpte min förstling till "Putte", älskade den ohämmat från allra första stund. Jungfruresan begicks till Potsdam sommaren 1992, för en flera veckor lång vistelse där på forskningspengar. 

Jag sörjde när en viktig komponent - ett "kort" av något slag, fråga mig inte närmare - i den inte orkade längre, kunde inte ersättas. Puttes skärm mörknade alltmer, knastrade olycksbådande, till slut nattsvart. Där hängde jag framför den döda, tårar i ögonen.

Det är arbetsmiljön i "The Billion Dollar Code" som är mig mycket tilltalande. En lekfullhetens icke-hierarkiska och otvungna miljö. Inga störande chäfer. En miljö som är frihetsskapande. Innovativ. Kreativitetsfrämjande. Ständig brainstorming. 

Skratt och förlösning. Glöm arbetstider och utstämpling. Regelbundenhet, ordning och reda. Liv och arbete sammansmälter under passionens ledstjärna. 

Klart mycket höga krav ställs på den som skall platsa i denna miljö. Det enda som räknas är vilket mervärde du kan tillföra verksamheten. Glöm titlar och formalia. Endast prestationen avgör hur du bedöms.

Serien skulle jag ha använt i företagsekonomi-undervisningen om jag fortfarande höll på med sådant. Så här skall en frigörande arbetsmiljö utformas! 

Jag är inte längre kvar i högskolevärlden men ropar ändå: Fritt fram att leka med uppslag, kära studenter! Gör eder anställningsfria och starta garageprojekt! 

Men se till att skydda den intellektuella, immateriella egendomen! Innan någon penningstinn aktör som Google norpar den.  

* Vet inte om den går att finna, men rolig är den, genomgången av projektledningslitteratur: "'I det omskakande finns kraften'. Fyra texter om projektledning, frigörelse och ångest". Working Paper No 2. Högskolan i Gävle-Sandviken 1992. Författare: Docent LEKstrand.

Fotnot. Undertecknad en av författarna till antologin Mitt analoga jag i en digital värld (Wijks förlag, 2021). i bidraget förekommer Putte.