När livet är fint som snus

Den anställningsbefriade livet är fint som snus! Skriv upp det! Min chäfsallergi på väg att läka.

När jag, långt från det kriminaliserade fosterlandets elände, om eftermiddagen, tillsammans med en välfylld skål jordnötter och en Cola zero, ligger avslappnad på min säng i Tversted, skymtar jag genom det smala fönstret vendsysselhimlen med sina som alltid lågt överflygande moln. 

"Himlen har landat", en iakttagelse från poeten Bo Setterlind. Känns nästan så.

Jag tycker om att likt Kronblom sträcka ut mig på sängen och göra - ja, ingenting. I princip. Datorn inom räckhåll. Försökte mig nyss, på Netflix, på en polsk film från 2023: Forgotten Love. Men tröttnade ganska snart. Kostymfilm. 

Och som i alla kostymfilmer skall det "kostymeras" så in i baljan. Så att det skymmer intrigen. Man ser inte skogen för alla kostymer, förlåt jag menar träd.

Jag har inget emot polsk film. Kieslowskis Dekalogen såg jag med största förtjusning. Liksom filmer av Wajda: Marmormannen och Järnmannen. Urstyva filmkonstnärer. 

Polanski är väl också polack? I Gefle fanns förresten en bilförsäljare med samma efternamn, på långt håll släkt med regissören.

Det bästa med horisontalpositionen, med den sinneslyftande utblicken mot skyn, är att den tillåter tankarna, låter pretto så bättre skriva associationerna, att komma och gå precis som de vill, ostyriga far de hit och dit. 

Med den avbrutna kostymfilmen landade jag i den polska diskursen (upsalaterminologi, di akademiskt skolade svänger sig med tockna ord). 

Jag minns polenfödda studentskan Anna, en av de mest begåvade lärjungarna under mina många är som handledare. 

Hon skulle avsluta sina studier med en magisteruppsats i företagsekonomi. Frågade om hon fick skriva om Polens historia. Självklart! Bra blev den. Utan nämnvärd handpåläggning från min sida. Hon var självgående.

Jag minns polska intellektuella i Upsala, i exil efter militärkuppen 1981. Skarpa i bollen. Utomordentligt stimulerande att umgås med. En vän med Adam Michnik. Vi försökte få honom till Upsala under stödarbetet för Solidarnosc. Men planen gick inte i lås.

Jag minns när jag och min närstående i vår gröna, gamla Audi letade oss fram till Auschwitz. Färdades på den kuperade polska landsbygden, plötsligt dök den välbekanta ingången till förintelselägret Birkenau upp. 

Där höll dödsängeln Mengele till. Han undgick nazijägarna och repet. Dog en naturlig död. Hans kranium används i läkarutbildningen i Argentina. Det skulle han bara veta. 

Filmen Den tyske läkaren handlar om Mengele i Sydamerika. Se den!

Jag kan inte bara ligga utsträckt och inte tänka på någonting, aldrig semester i hjärnkontoret. Önskar det vore som i Snobben, Charlie Brown får frågan om vad han tänker på: Jag har inte kommit till på-stadiet ännu. 

Avundsvärt. Tankar utan objekt. Meditativt.