Krönikan, Borgen, Taxa, Badehotellet, Riget ... Hur många som helst förtjänar att räknas upp. Inget slår danska tv-serier! Knappast ens de välgjorda brittiska. Och inte en chans när David Dencik och Sofie Gråbøl med bravur kliver in i huvudrollerna.
Vi ser den nyproducerade Huset (2023) på DR med de ovan nämnda. Och sugs omedelbart in i intrigen, spända på vad som skall hända.
Riktigt otäckt. Serien utspelar sig i ett slitet fängelse med akuta renoveringsbehov som bland personalen går under namnet "Huset". Och där de mörkhyade fångarna tagit över ruljangsen med droghandel, beskyddarverksamhet och hela baletten.
"Plitarna" gör mer halvhjärtade än tappra försök att parera aggressiva utbrott, de hotas och angrips. Vardagen i fängelset är minerad mark. Våldet aldrig längre än en armslängd bort.
En imam dyker upp, radikal islamisering pågår även bakom galler. Bönemattor rullas ut i cellerna. Det talas arabiska.
Jag kan inte låta bli att fundera på om förhållandena är densamma i svenska knaster. Så är det. Rapporter inifrån dessa pekar entydigt i den riktningen.
"Huset" röner kritik centralt ifrån för slapphet gentemot internerna, riskerar nedläggning. Enligt myndighetsplanen skall det ersättas av ett modernare, i flera avseenden ”bättre” fängelse.
Jag har alltid varit fascinerad av det som Erving Goffman kallade totala institutioner: fabriker, skolor, fängelser, sinnessjukhus. Vad tror sig den som inhyser uppnå med att under övervakning placera ett antal människor under samma tak eller bakom samma taggtråd, vad vill densamma skörda för resultat?
Vilka är de uttalade eller tysta förväntningarna på vad som under en tidsmässigt begränsad tid skall ske? Infrias samma förväntningar? Vad försvårar eller förhindrar avsikten med olika typer av internering?
När Thomas Bodström var socialdemokratisk justitieminister byggdes "högsäkerhetsanstalter", bland dem Saltvik utanför Härnösand, hur "effektiva" blev dessa?
Och undran infinner sig osökt, hur omänskliga? Var går gränsen för det totala ”ingreppet” i en rättsstat som Sverige? Skall det finnas särskilda centra där de som har dömts till att utvisas från landet förvaras i väntan på verkställighet? Idén har lyfts på högsta politiska nivå.
Jag insåg att den totala institutionen utmärks främst av en materiell, fysisk framtoning. Den utformas på ett speciellt sätt som snabbt tydliggör för betraktaren vad det syftas till.
Ta Kumlabunkerns utseende, se foto ovan, rymning skall till varje pris stoppas. Det är det primära. "Vård" som i kriminalvård? Knappast. Trots att "fängelse" är en beteckning som inte används.
Jag läser, nyfiken på utformningen av totala institutioner, Archaeologies of Internment (2011), redaktörer Adrian Myers och Gabriel Moshenska. En rad akademiker medverkar i antologin, skriver såsom akademiker plägar göra, men orkar man smälta det är boken superintressant.
Auschwitz-Birkenau, detta mastodontläger på den polska landsbygden ingår som ett exempel, förstås. För att inte säga utgör paradexemplet. Men även andra, mindre välbekanta inrättningar analyseras. Francos många koncentrationsläger bland dem.
Människor nedbrytande, i Birkenaus fall avlivande, institutioner på mer eller mindre djävulska vis.
En återkommande iakttagelse: du kan aldrig ta kål på allt vad motstånd heter, det söker sig alltid nya vägar. Motståndets estetik, Peter Weiss term, är mångskiftande.
När fångar har tillfrågats hur de klarar en inlåsning, har svaret lytt: Genom att masturbera, hata plitarna samt fundera på hur man rymmer.
Kanske en liten tröst för den som hatar lydnadens och underkastelsens fenomen. Men inte hjälper det de mördade i Tredje rikets läger.
Jag njuter av Huset trots att serien är pepprad med skrämmande inslag. Kan inte låta bli att tänka: hur i hela friden lyckas staten att rekrytera nya "kriminalvårdare" till dessa helvetesställen?
Vem orkar som, inte särskilt högt avlönad, anställd leva med daglig ångest och risk för eget liv?
Vilka är "plitarna"? Deras motiv? För att citera en fånge, ej från den danska serien: "Jag har ett tidsbegränsat straff, men du [fångvaktaren] blir kvar här."
Ikväll avsnitt 5 av 6, Fler säsonger, tack!
SVT, köp genast in serien!
Intressant om s k totala institutioner. Den faktiska risken för dig som plit att råka ut för något är vad jag vet inte särskilt hög. Däremot lever du i din arbetsdag med ett potentiellt hot om våld och utsätts för hatiska sticktepliker. Vad gör det med dig som människa kan man undra. Jag har haft att göra en del med folk som jobbat med kriminella dömda till vård. Jag upplevde dem som yrkesskadade..
SvaraRaderaApropå imamen kom jag att tänka på pastor Farrakhan i Nation of islam. Denne plägar värva proselyter vid sina fängelsebesök. Mycket framgångsrik! Hur han bär sig åt är ingen hemlighet. Predikningarna för fångarna finns nämligen att se på tuben.
Det intressanta i en total institution som ett fängelse är att både fångar och väktare är inlåsta. Båda kategorierna delar inlåsningens öde, även de senare ibland kan lämna.
SvaraRadera