Kinderäggliv

Under flygturen på ett fullsmockat, inklusive grinande glyttar, Norwegianplan från Barcelona till Arlanda planerade jag att fortsätta med Marte Michelets Det största brottet som en förberedelse inför en kommande Oslo-exkursion. Nedladdad via det eminenta folkbiblioteket.

Hon skriver informativt och medryckande om den tyska ockupationen av Norge efter 9 april 1940. Icke minst ett mycket svart kapitel i norsk polishistoria. Skamligt. Den ohejdade tjänstvilligheten för att hjälpa nazisterna med deras förintelseprojekt.

Handräckningen under hakkorset. Antisemitismen och klappjakten på judar. 

Men det går inte läsa enligt plan. Trots att det skall gå offline. Däremot kan jag ladda ned Birgitta Anderssons Tillbaka till Barcelona som jag köpt på Bokus. Bara för att Barcelona fanns med i titeln. Visste inget om författaren, som dock inte är den Birgitta Andersson.

Men boken så fruktansvärt usel att jag får krupp. Rena rama Starlet. Om någon minns den tidningen med tonårstjejer som målgrupp. Kinderna rödfärgas. Sekundärskam. Över sådan kvasiromantisk dynga.

Jag prövar med en bok som jag inte hade tänkt återupptaga läsandet av: Marianne Lindberg de Geers Utan hänsyn, köpt på Adlibris. Och den går att hämta till telefonen under flygningen. 

Ger mig på den trots att hennes dagböcker, som boken offentliggör, tråkar ut mig. Instängdheten. Humorlösheten. Det sista kanske det värsta. Och som någon har sagt, att det en författare absolut inte får vara, det är tråkig. Humorbefriad. Det är Lindberg de Geer.

Vi är ungefär lika gamla. Så jag kan inte låta bli att jämföra vår aktuella hälsostatus. Hon har hörapparat. Inte jag. Tappar tänder. Inte jag. Artros. Jag med. Behandlats för cancer med svåra, kroniska biverkningar. Me too. Ett sämre liv efter sjukdom och behandling. 

Hon verkar dela en trygg och bra, om än inte jättekul, gemenskap med Carl Johan de Geer (vem har väl inte sett Tårtan?). En snäll, äkta man. Snäll, sa min mor om människor när hon inte kunde komma på något annat. Men tilläggas skall att de Geer äger sin begåvning. 

Mitt liv också bra med E. När vi lever vad jag kallar ett kinderäggliv. Syftar på ett ägg fyllt med resor (som senast till Barcelona), upptäckter, läsande, tv-serier, följande Brynäs i återtåget till SHL, funderingar, skrivande, skratt. Blandningen utgör hemligheten med ägget.

Ett fritt liv men förstås i dödens skugga, Vi är ju gammelfolk som MLdG och hennes man, han åttioplus som Jagger och rockkisarna. Tidshorisonten krymper. Alltför lätt att få för sig.

De dagar när jag kan ge fan i att tänka på döen är underbara dagar. Då njuter jag i fulla muggar av kinderägget. Jagas av infall. Skriver - som nu. 

Foto: Wikipedia