Plötsligt

Vi stannar till i  ösregn utanför Gränna för att rasta. På väg ned till Greifswald, i forna DDR, där Thomas Thorild var professor vid universitetet. Upphovsmannen till den förbryllande devisen Tänka fritt är stort men tänka rätt är större. 

Deporterad dit när konsistoriet vid Uppsala Universitet tröttnat på bråkstaken. Hans grav, belägen i en liten by utan Greifswald, har vi besökt.

Planen är att med Greifswald som utgångspunkt begå en utstickare till Peenemünde och det som återstår av basen där tyskarna tillverkade det som Hitler och kompani inbillade sig skulle bli segervapnet mot engelsmännen: V2-raketen.

Albert Speer, krigsförbrytaren som trollade med munnen och undgick repet i Nürnberg, hade av Hitler utsetts till rustningsminister. Han rekryterade tvångsarbetare till slavlikande förhållanden i projektet. 

När de allierade hotade ödelägga basen med sina bombanfall, flyttade Speer tillverkningen under jord. Utanför Hamburg. Fortfarande med tvångsarbetare. De gräsligaste förhållanden rådde. 

Det ringer i min Nokia. Jag ser genast vem det är. D-A, producent på Folkteatern i Gefle. Jag svarar inte, ringer sedan upp själv som jag, telefonfobikern, föredrar att göra. J är död, informerar D-A. Brusten aorta. När han satt på restaurang med hustru och dotter. 

Plötsligt våldsam smärta i munnen. Rusade ut. Föll ned död.

J dramaturg till professionen. Brechtinspirerad teaterkonstnär med idéer om teatern som dialog och interaktion. Förtjust i det som går under namnet communityteater. 

Vi gjorde mycket roligt ihop. Framförallt när vi lånade Folkteaterns skådespelare till våra projekt, iscensatta varje tisdagsafton i Folkteaterns källare. Vi inspirerades av Kulturbrauerei i Berlin. Blandningen av debatt och teater. Underhållning och seriositet. 

Jag minns särskilt en afton med Pasolini som tema. Oväntat nog, det hade vi aldrig kunnat tro, fullsmockat med publik. Gustaf Hammarsten, senast såg jag honom med stort Rasputinskägg i TV-dramatiseringen av fallet Macchiarini, och de andra aktörerna lysande. 

En ljuvlig sommardag i skira Krøyerland, Nordjylland. Mejl från C, hustru till P, före detta student som jag efter utbildningen höll kontakten med. Tyckte mycket om denne särdeles begåvade P. C skriver att han plötsligt segnat ned i motionsspåret. Och avlidit.

Plötsligt. Jag avskyr innerligt detta ord! Och vad det kan rymma. Särskilt när döden plötsligt slår till. Som om den lömskt låg i bakhåll och bara väntade på det rätta tillfället. Tro inte att du kan känna dig säker och trygg. Närsomhelst dyker jag upp. Och du är chanslös.

I kaffereklamen puttras det om oväntat besök. Som något positivt. På med hurran. Men dödens besök är raka motsatsen till tjo och tjim, som Brynäs tränare Gällstedt säger. Oönskat och ovälkommet. Många gånger oväntat. Ett dråpslag.

För en neurotiskt lagd person som undertecknad, med ett icke föraktligt kontrollbehov, kunde det inte finnas något mer hotfullt i livet än detta plötsligt. Därefter blir inget som förr. 

Foto: Hotell Svea, Simrishamn. Där vi övernattade på väg mot Greifswald. Fritiof Nilsson Piraten hängde gärna där.