Jag tror att jag definitivt gav upp hoppet om detta folk när "pensionsreformen" som avskaffade det utmärkta ATP-systemet och innebar kraftigt försämrade pensioner för det arbetande folket inte mötte något som helst motstånd. Fattade samma folk inte vad som hände?
Togs på sängen? Fördes bakom ljuset? Skickliga manipulatörer och mainstreammedias samtyckesproducenter i farten?
Eller "köpte" folket det demografiskt anstuckna argumentet om att färre måste försörja fler i och med en åldrande befolkning? Arbeta därför tills du stupar, helst ända fram till Fonus ytterdörr! Senare pensionsålder lagstadgades (utom för yrkespolitiker).
Att många i LO-kollektivet tvingas gå i förtidspension eftersom kropparna inte orkar arbeta tiden ut - glöm dem.
Bet det fula, ålderistiska argumentet från Pelle Nuder och andra politiska broilers att ett växande "köttberg", vi fyrtiotalister, hotade välståndet? Som om pensionsfonderna var statiska och pengarna kunde ta slut. Varför inte föreslå ättestupans återinförande på en gång?
Kanske fattade folket inte vad en pension egentligen är för något. Inkomst som du avstår ifrån, skjuter upp, och som du har rätt till när du slutat arbeta. Många verkar betrakta pensionen som något man "får". Det orangea kuvertet den årliga "julklappen" från pensionsmyndigheten.
Hur mycket får jag denna jul? Nervöst öppnas kuvertet. Själv har jag från allra första början sänt tillbaka kuvertet, oöppnat.
Jag pratar med fortfarande yrkesverksamma människor som döljer sin oro, när jag frågar om de vet hur mycket (litet) som väntar i pension: "Den dagen, den sorgen." Lättsinnigt? Snarare ångestladdat. Utlämnad till pensionsmyndigheten och dess beslut är man.
De kan också gå pensionssabotörerna, Göran Persson och kompani, till mötes genom att undslippa sig: "Man får väl jobba lite längre." Det arbetsbefriade livet må vänta.
Eller som någon, lojal mot statsmakten och vad den än företar sig, kommenterade efter första pensionsutbetalningen: "Jaha, dags börja leta röda prislappar."
Enquist skrev om "de inställda upprorens tid". Ja, inte blev det någon revolution! Alla fann sig. Och i att ett förnedrande fenomen, i ett av världens rikaste länder, som "fattigpensionärer", företrädesvis kvinnor, normaliserades.
Kvinnor som arbetat och slitit hela livet i låglöneyrken riskerar emotse en lägre pension än en inflyttad som aldrig arbetat. (I ett system som bygger på självfinansiering.) Inte väcker det någon proteststorm. Det heller.
Nato skall vi med i, idag röstar Ungerns parlament om vårt medlemskap. Vårt oberoende och vår neutralitet förhandlas bort av Kristersson och kompani, S har vänt på klacken. Utan att folket tillfrågas, eller beslutet prövas mot grundlagen. Och folket? Ja, tiger still.
Amerikanska trupper skall utplaceras på svensk mark. Bortom vår lagstiftning. Kan begå brott i vårt land utan att ställas inför svensk domstol. Kärnvapen placeras ut.
Folket säger inget. Men fan ta den som skulle drista sig till att föreslå att Mellon ställs in. Postkodslotteriet förbjuds. BingoLotto. I TV4:s Nyhetsmorgon sitter människor och skrapar Trisslotter, medan programledarna hejar på, hoppas på storvinst och ekonomiskt oberoende.
Var och en sin egen lyckas smed. Kollektiv kamp? Facket? Glöm det! Det kunde vara en film av Ken Loach.
Vem var det, ABBA-Stikkan Andersson eller skivbolagsdirektören från Skara, Bert Karlsson, som bistert konstaterade: "Svenskarna är inte dumma, de är dummare."
Dumma kanske är fel ord, missvisande. Antyder ett nationellt karaktärsdrag. Tillplattade eller förslavade kanske bättre. Intellektuellt letargiska. Tysta och snälla. En politisk makthavares våta dröm. Oavsett teori och förklaring, folket tiger still. Det är talande.
Foto: Sveriges Hembygdsförbund
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar