I Kiruna de stillsamt stå och pensionärerna en hundring få

Bild: Aftonbladet

Jag har fått för mig att jag har min bostadsadress i ett landskap där det en gång i tiden förekom ilskna bondeuppror mot centralmakten. Ärligt talat vågar jag inte kontrollera det närmare. Som att ringa Jan Myrdal för besked. 

   Ty han finns inte mer. Han, med kläm på bondeuppror i historien, hade annars kunnat verifiera eller falsifiera min upprorsföreställning. Men kanske lika bra att inte behöva få veta. Lugnast så.

   Tänk om jag farit offer för en villfarelse. Och att dagens lydiga gästrike är en återkommande historisk figur. Nära att jag i hastigheten hängde på "tragisk". Nå, 1917 utbröt hungeruppror på flera platser i x-länet, det jäste i Sverige. Det vet jag. 

   

Jag minns när vi, tre illröda grabbar från det akademiskt insnöade Upsala, hade kontakt med strejkledningen uppe i malmfälten. Det var, minst sagt, politiskt upplyftande att få ta del av stridslusten. Och det glödande hatet mot exploatörerna. Det var då, det. 

   Nu flyttar LKAB stora delar av Kiruna för att borra efter ännu mer malm och spä på vinsterna. I tv bevittnar jag hur Kirunaborna mangrant står som fallna från skyn. Utan att röra ett finger medan den pampiga kyrkan i snigelfart forslas bort i den oheliga profitens namn. 

   Plötsligt ansluter sig kungen. Skrattar med hela ansiktet. Tror han att det pågår ett oförargligt jippo? Fattar han att han är i Kiruna och inte i Örebro?

   

Tydligen ska flera tusen Kirunabor förflyttas de närmaste åren, ännu mer vinst skördas underjordiskt. 

   Ett blekt socialdemokratiskt kommunalråd i Kiruna vädjar till staten om "investeringsstöd". Den besynnerliga Ebba Busch, som det är omöjligt att bli klok på, lovar - ja, vad egentligen. Glöm henne.

   Det vädjas till samma stat som väl forfarande äger LKAB. Elof Luspa, Harry Isaksson och de andra strejkledarna torde vända sig i sina gravar. Och jag minns hur de betraktade socialdemokratin. "Arbetarklassens värsta fiende", enligt Harry. 

   Efter den arbetarrörelsen och nationen omskakande gruvstrejken såg S till att arbetsrättsliga lagar togs som bakband facket. 

   MBL och LAS framförallt. Inga fler "vilda" strejker bortom LO:s kontroll! Disciplin och ordning skall råda på svensk arbetsmarknad. Sitt stilla i båten, du löneslav.

Vad är det för fel på detta folk? Varför så lydigt och undergivet? Pensionsfonderna, pengar som tillhör samma folk, pension är ju uppskjuten inkomst, svämmar över. Den borgerliga regeringen, val nästa år, tillkännager belåtet att nu ska pensionärerna minsann få vara med och dela på "överskottet". 

   Inte vet jag hur de räknar, det luktar bondfångeri. Som mest hundra kronor i månaden ska vi som jobbat hela livet, betalat skatt och varje månad avstått en stor skärva av lönen för avsättning till pensionen, "få". Jag säger det igen: hundra kronor. Och, bäst att inskjuta, det gäller inte alla.

   Dessutom före skatt. Ett hån. En provokation. Men folket tiger. Finner sig. 

   Det svenska folket är som på satirteckningen på hunden som tigger vid bordet. Husse skär av en bit av svansen och kastar åt jycken att äta.

   Välkommen till motståndslöshetens sköna land!