onsdag 6 augusti 2025

U-båtarna skrämmer med sin närvaro

The National WWII Museum, New York

 


















Åttio år har hunnit gå sedan de amerikanska atombomberna släpptes över Hiroshima och Nagasaki. Med anledning av detta intervjuas en kvinnlig läkare, aktiv motståndare mot kärnvapen, i TV 4:s Nyhetsmorgon 6 augusti. Hon får frågan ”vad ska dessa vapen egentligen försvara?”. 

   En besynnerlig fråga, tycks det mig, från programledarna. Men ett mycket bra svar från doktorn. 

Nämligen: Snarare borde vi fråga oss vad vi slutar att försvara om vi släpper helvetesvapnen lösa. Vi slutar att försvara civilisationen och mänskliga värden som borde vara oantastliga och självklara. 

   Istället väljer vi, snarare makthavarna, förintelsen.


Jag läser om den en gång uppburne John Hearsey´s artikel i The New Yorker 31 augusti 1946. Med rubrik ”Hiroshima”. Den ansedda tidskriften upplät hela numret åt Hersey. Och den sålde som smör i solsken. Albert Einstein ryktas ha köpt 1 000 exemplar.

   Texten sägs utgöra ett tidigt exempel på ”new journalism”, utan att termen användes. (För att sedermera häftas vid kända namn som Tom Wolfe och Hunter S Thompson.)

   Och långt innan begreppet ”journalism of attachment” kom i svang. Det kunde tillämpas, inverterande, på svenska journalister. Attached till den politiska makten. 

   Det har gått så långt att ett stort antal av dessa journalister i ett offentligt upprop kräver att få rapportera sanningsenligt från Gaza. Om någon fortfarande trodde på att hävdvunna publicistiska ideal, objektivitet och konsekvensneutralitet, hölls högt av msm:s chefer. Glöm det.


Hiroshima. Nagasaki. Hörde jag ”det får aldrig ske igen”? Som efter andra världskrigets 52 miljoner döda, och inblickarna i de befriade tyska koncentrationslägren. Tomma ord. Varken till tröst eller hopp.

   Utanför Ryssland har USA placerat kärnvapenbestyckade u-båtar. Vad har USA överhuvudtaget i Europa att göra? Vilken position har u-båtarna? Var exakt befinner de sig? Kanske en militärhemlighet.

   Värst av allt, att försöka leva med rädslan inför det som jag ber om inte ska hända. Människorna i Hiroshima och Nagasaki levde som vanligt minuterna innan bomberna föll. De kunde inte förutse katastrofen. 

   U-båtarna skrämmer, i vilket vatten de än ligger. Kärnvapenbestyckade kan de aldrig vara för långt borta.


Texten även publicerad på lindelof.nu 2025-08-06

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar