onsdag 14 januari 2026

Skriftställaren som Tintin

På väg bli Tintin?















Stoppa pressarna! Skriftställaren har börjat klippa sig hos en riktig frisör. De senaste åren har han, med åldern och de grånade tinningarnas rätt, sökt sig till omskolade migranter från Mellanöstern som utlovat pensionärsrabatt. Såväl i Lisch by Vänern som i Gefle by Östersjön. 
   Högst 250 bagis har det kostat. Efter att snåljåpen Ekstrand jämnat till beloppet uppåt. 
   Men så fick jag för mig att testa en nyöppnad salong, med det häftiga namnet Funkyman, på andra sidan ån. Steve McQueen, med fet cigarr i nypan, poserar tufft på en affisch utanför salongen. Då fattar man att hit söker sig de salta killarna i stan. James Bonds oäkta kusiner i provinsen. 
   Shaken, not stirred. Ni hajar?
   Nu har jag agerat kund två gånger. Glad i hågen begivit mig över bron från Holmen till fastlandet. Förväntansfull. 550 kronor kostar det. Då ingår tvätt av håret och massage av skulten. 
   Känns ovant. Tvätt och hårdhänt borstning, i det senare fallet i en måhända fåfäng strävan att inte bli flintis, brukar jag varje morgon fixa själv. 

Nå, verbet "klippa", som om det handlade om gräs, tycks mig skorra i sammanhanget. "Frisera", kanske passar bättre. Det är ju sannskyldiga proffs, barberare, jag frotterar mig med. Många års yrkeserfarenhet. 
   Och inte knallar jag dit och ber likt en Holmens tosse, som inte vet bättre, om att få bli "klippt". Någon måtta får det vara.
   
De kan sin sak, de två manliga salongsinnehavarna. Och jag uttrycker mig därför mer åt det högtidliga, nästan sakrala, hållet: "Jag lägger mitt huvud i dina händer!" Jolligt, skulle mina kompisar från Verket i Sandviken muttrat. Eller: "Nu börjar det verkligen märkas att du läst i Upsala!"
   Jag har bara att finna mig i hur frisyren ter sig efter den ytterst kompetenta handpåläggningen. Hålla god min. Hosta fram det slitna kreditkortet. Jag tycker att jag liknar Tintin med min uppåtstående lugg. Men vad gör det om hundra år.      
   Bara inte Facebook hör av sig igen och menar att jag kränkt upphovsmannarätten för, ja, vem denna gång? Hergé är väl sedan länge död, eller har jag missat något?

Jag vågar inte be om en Yul Brunner. Att få bli snaggad. Jag minns när pappa Gösta och jag, även min svåger Birger, klippte oss hos Svahn, alltid prudentligt klädd i vit rock som fick honom att påminna om en apotekare, på Köpmangatan i Sandviken. 
   En gång hade han anlitat en yngre förmåga som jag tror hette Blom. 
   När jag kom hem, efter att Blom med apparaten i högsta hugg "tagit hand" om mitt barr inför det väntande sommarlovet, blev pappa, efter en snabb okulär besiktning, arg över resultatet. Jag vet än i dag inte varför.
   Men tillbaka för att ställa Blom till svars skulle vi. Jag drogs med fast jag inte ville. Stretade emot. Pappa skällde efter noter ut stackars Blom som blev allt rödare i ansiktet under denna avbasning. Pinsamt bara förnamnet. För den generade grabben i dörröppningen till salongen.

I de sena tonåren lät jag mitt hår växa fritt. Föräldrarna tjatade på mig så fort de såg mig. Hotade med utegångsförbud efter klockan 17, indragen månadspeng och gud vet vad. Men jag höll ut. Jag var ju solosångare i ett rockband. 
   Det tarvades, av "yrkesmässiga" skäl, ett långt hår. "Alla" rockmusiker värda namnet hade det. Med mustasch till lockarna liknade mig, inget jag blev förtjust över, en skribent på Sandvikens Tidning vid Frank Zappa. När det var Donovan jag tidigare liknats vid. Av en sommarförälskelse.

På omvägar snappade jag upp att mitt hår varit en punkt på dagordningen i lärarkollegiet på Sandvikens Högre Allmänna Läroverk. Skolsköterskan, ett omutligt fruntimmer med skinn på näsan, stoppade vad som kunde blivit en tvångsklippning.
   Åtminstone ett föga genomtänkt försök till övergrepp på en elev. Kanske påverkade mitt långa hår mina slutbetyg, sänkte dem. Jag håller det inte för uteslutet. Inte när det gäller engelskan och svenskan, stora A på studentuppsatsen i båda ämnena. 
   Lektor Danielsson hyste ett gott, snarare ont, öga till mig. Nu gavs chansen att "klippa" (sic!) till hippien. Fult.

 

2 kommentarer:

  1. Snyggt!!! Bildsnittet förtäljer inte hur det blev med mustaschen, om den fick va kvar. Vad var det du skrev en gång i avsaknad av. Var det liknelse med gelé hallon, tror det, ..haha det var roligt. Jungfrubröst minns jag f ö att man sa om geléhallon på -70 talet. Inte något som någon skulle våga yttra idag dock bl a m a a sviter efter ”mee tio” (men nu gjorde jag det visst iaf). Men du det var dyrt som attan med 550 spänn. Själv rakar jag allt sen länge och det är nog ungefär vad min rökmaskin kostade.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, snälla Micael! Nä, mustaschen fick de inte röra vid. Det var Hasse Alfredson som berättade att hans barn kommenterade när hans mustasch var borta: Du liknar ett geléhallon! Jungfrubröst säger jag också. För det heter det, ju!

      Radera