Aalborg invid Limfjorden på 1970-talet. Inbjuden av vännen Erik Christensen, Danmarks främste medborgarlönsförespråkare, för att inleda ett seminarium om fackföreningsrörelsen. På AUC, Aalborg Universitetscenter. Numera universitetsstatus.
Svårigheter uppstod omedelbart när det samtidigt skulle snakkes danska och svenska. Jag använde ordet rolig enligt svensk betydelse. Det blev helfel.
Bodde på Park Hotel nära hovedbanegården mitt i stan, hann se mig omkring efter avklarat seminarium, ströva planlöst på gatorna. Det gick fort. First impresssion never lies. Staden kändes ogästvänlig. Ingen öppen famn. Sunkig. Sliten. Tung. Ingen stad för en inbiten flanör.
Industristad med alla industristadens typiska element utan charm. Spritfabriken. Hamnen. Jag klev på tåget mot Frederikshavn och färjan mot Sverige, lämnade Aalborg utan att känna någon saknad.
Men nu. Vilken förvandling! Jag säger då, det. Staden fungerar som en ögonöppnare för hur en stad bör och kan vara. Så förbaskat trivsamt att flanera omkring på de bilbefriade gatorna. Som vore det en annan stad än den jag konfronterades med på 70-talet.
Nyuppförda hus, både fräcka och flotta. (Se bara det fantasin kittlande Musikkens Hus på bilden ovan!) Dansk arkitektur, världsklass. Postmodern? Benämn den vad du vill, men flott och fräck är den. Massor med kaféer. Mötesplatser. Hängställen. Läckra smørrebrød till rimligt pris hos Salling. Läcker is med flødeboll hos Frellsen.
Vad hände med denna gamla, trötta industristad som verkade sjunkit in i evig sömn? Inte vet jag. Svängde någon ett trollspö över staden? Skickades ett gäng kreativa figurer, som inte tänkte utanför men utan box, in för att stadsutveckla? Skillnaden mellan nu och då är påfallande. Total make over.
Staden tog ett radikalt steg ut ur det mekaniska industrisamhället till - ja, kalla det vad du vill. Men den lyckades med det. Den blommar. Inspirerar. Lockar. På lätta fötter knallar man runt och förtjusas.
Osökt jämför jag, hur skulle jag kunna låta bli, med min hemstad Gäfle. Tung i går, tung i dag, förmodligen tung i morgon. Står och stampar, idélös och fattig på kreativitet och innovationer. Okänslig nybyggnation. Se där, en tom yta! Då bebygger vi.
Strunt samma hur det ser ut runt omkring. De styrande verkar ohjälpligt ha fastnat i 60-talets tankefigurer om hur en stad skall vara. Riv allt gammalt, bygg nytt och fult. Betongsossar oavsett partitillhörighet.
I Aalborg gifter sig frimodigt nybyggnationerna med den äldre bebyggelsen - utan att det skär sig. Det är genomtänkt. Det är stadsplanering. Urbant i ordets bästa bemärkelse. (Jag minns att jag tog med Aalborg som ett case i Mina delade städer.)
Trevnad genereras. Livsmiljö skapas och vårdas omsorgsfullt. I Aalborg dväljs man inte bara. Man hygger sig. Man lever - och lever upp.
Jag har hört detsamma om Liverpool, slår det mig. Från industri till upplevelse. Dags att åka dit på studiebesök och för att flanörtesta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar