"När man är en glad pensionär / Då är man aldrig nånsin sur och tvär" (Thore Skogman: Pensionärsvisan)
Låt gå för att jag, gamle man, borde veta bättre. Vara klok som en bok och utan gnissel och gnäll acceptera, resignera höll jag på att trycka dit i hastigheten, den anvisade platsen i den knarrande ålderstrappan. Intaga en stoisk hållning, i gammal (!) god, grekisk anda.
Men jag skulle gärna se att jag inte blev en enda dag äldre än i skrivande stund. Nej, bara lugn, jag hyser inga morbida planer på att ta ned skylten. Tycker bara det är så orättvist att vissa, typ Ekstrand, föds tidigare än andra. Ojämlikt. Låter det knasigt? Bjuder på det.
Nåväl, det räcker så bra som det är med alla år, en himla massa, som jag har samlat på mig. Och fort gick det. Rena expressåldrandet. Almanackans blad ramlade av fortare än gulnade dylika om hösten.
Apropå att åldras så är det inget för mesar, tror jag den oförlikneliga Bette Davis (blev 81 år) träffsäkert uttryckte det. Eller om det var, också hon oförliknelig, Mae West (död vid 87 år). Se där. Minnet inte lika glasklart som förr. Men klart jag kan fuska och googla.
Eller anlita det där AI:et som alla tjatar om i tid och otid. Vad det nu är. Nå, spelar roll. Innebörden ändras inte, beroende på om det är rätt upphovskvinna eller inte.
En kompis i Sandviken, ett par år yngre, rena ungdomen, rekommenderar att man, när man mödosamt med stel lekamen böjer sig ner för att sätta på sig stödstrumporna eller de brungula morfarstofflorna, passar på och plockar upp skräp från golvet på samma gång.
Den filuren använder galghumorn för att hålla Gammeln stången. Alla knep är förstås bra, utom de dåliga.
"Jag bär mina rynkor med stolthet", hört från en svensk skådespelerska. Kan det ha varit Evabritt Strandberg (född 1943)? Jaja, man försöker så gott man kan att lura sig själv i mötet med det obarmhärtiga spegelglaset. Inget att moralisera över. Man är inte mer än människa.
Jag hamnade en gång, på flygplatsen i Alicante, i samspråk med en engelsk gentleman, av exemplaret mogen ungdom, som avslöjade att han aldrig tittar sig i spegeln när han rakar sig. Nyfiket, i smyg, betraktade jag hans kinder. Kanske värt att ta efter? Undgå bitter insikt?
Nå, vad är det för fel på ett slätstruket ansikte, apropå det åldrade ansiktets ristningar? Strandberg var ju en riktig puma som ung. Bara man inte är slätstruken som person. Har man hört henne sjunga Jacques Brel fattar man att slätstruken är då grebban definitivt inte.
Schyst pipa, ungdomligt (!) uttryckt.
I en närköpsbutik på holmen där jag bor fällde innehavaren, själv inte purung, suckande alltid samma yttrande när jag klivit in för att handla något. Efter att hon pliktskyldigt frågat hur jag hade det "nuförtiden". Ödesmättat uttalat som om jag var på väg mot kyrkogården.
Och oberoende av vad jag svarat: "Ja, inte är det roligt att bli gammal." Som ett mantra.
Jag slutade handla där. Butiken gick för övrigt i konkurs, där fick hon. Men nog hade hon rätt. Jag ville bara inte ständigt bli påmind om det. Det sköter jag så bra själv. Och alla glin, inte torra bakom öronen, som odlar ålderismen. Rena fascismen i sin människosyn.
Så, vad du gör, apropå det sista: bli för f-n inte gammal i Sverige!
Foto: Två glada, gamla gutter i Oslo.
[Även publicerad på www.lindelof.nu 14 mars 2024.]
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar