Jag skrattar alltid lika gott åt monologen med Hasse Alfredson, där han är den gamle mannen som försöker ta sig in på bio utan biljett. En grofsing i kön ingriper, när han uppfattar det som att den stackars hjälplöse mannen trakasseras av en vaktmästare: "Ska jag slå honom på käften, gamle man?"
"Ja, gör det!"
Inte fasen är det kul att bli gammal. Inget för mesar, som Mae West sa. Jag avskyr ordet "pensionär". Föder associationer till de ledbrutna gubbarna i Sandviken som släpar sig fram med rullator de få, återstående levnadsåren efter ett förspillt liv nere i Verket.
När jag strosar på körrgårn i Viken, kastar ett getöga på stenarna, noterar jag korta liv. Det gör mig lika bedrövad varje gång.
"Senior" låter flott. Klingar central- och sydeuropa. Så får ni gärna tilltala mig, senior Ekstrand. Själv presenterar jag mig som att jag tillhör kategorin "mogen ungdom". Det vet inte alla glin vad det är. Stirrar på mig med tom blick.
Liksom de aldrig, tydligen, hört prima ord som "backa" (vid restaurangbesök) och andra träffsäkra uttryck från förr. Lär de sig inget vettigt i skolan nuförtiden? Vad med undervisningen i svenska och historia?
Pensionen ("allmosan" som di säger i Göteborg) försämrade de å det grövsta, godsägaren och PR-konsulten Persson och hans sig själva berikande kumpaner. Det kompenserar jag för när jag dagligdags går och handlar.
Använder inga andra butiker än dem som erbjuder självutcheckning. Dyr frukt vägs som gul lök. Två småfranska blir en. Plastpåse norpas. "Man får inte vara dum för då kan man bli bas", som min älskade morfar sa.
I detta fall uppskörtad. Och kom för allt i världen inte dragandes med "inflationen", "höga transportkostnader" och annat mumbojumbo för att motivera ockerpriser. Mig lurar ni inte. Försök inte heller skylla på Putin och kriget i Ukraina.
Jag är inte född igår. Jag läser ju om franchisetagares, hökares, miljoninkomster.
Mitt marginella "prisreglerande" är ur det perspektivet inget annat än konsumentmotstånd.
Det bästa av allt på livets höst, jag odlar åldersvresighet, detta privilegium. Jag hamnar ofta i "meningsutbyten" med expediter. Vilket förutsätter att jag hört fel, missförstår eller är ute i ogjort väder. Men något skoj ska man ju ha.
En efter en i bekantskapskretsen försvinner, antingen in i dimmornas Alzheimer eller till minneslundens anonymitet. Ett människoliv sticker fort iväg. Så det gäller att ha roligt så länge som det går.
Höll på att glömma. När jag fortfarande knallade runt med stav, älskade jag att hytta ilsket och menande mot den som slagit sig ned på plats reserverad för rörelsehindrade. I ålderismens och de ouppfostrades Sverige vanligt att folk ogenerat ockuperar dessa platser.
Man har inte det bättre som silverrygg än man gör sig. Lita på det.
Foto: YouTube
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar