Det skulle inte förvåna mig om det var Ekstra Bladet, enligt Wikipedia en "oberoende socialradikal kvällstidning" inriktad på sensationsjournalistik, som med en nedlåtande underton myntade begreppet den snackande klassen.
Det används i Danmark om alla "proffstyckare" som anlitas av televisionen. Och förekommer på de etablerade tidningarnas kultursidor.
Man kan se dessa tyckare om aftonen, om man genom fönstret kikar in i en tv-studio belägen nära Tivoli och Rådhuspladsen i Köpenhamn. När ett magasin typ SVT:s Go´kväll därifrån sänds. Ämnena varierar, det blandas och ges. Från ungdomars självsvält till utrikespolitik.
Jag är osäker på om intellektuella i allmänhet inkluderas i begreppet. Det är frestande att sätta likhetstecken mellan "snackare" och "köpenhamnare". Föreställa sig att det likställande muttras av alla dem som befinner sig i "utkantsdanmark". Ibland kallade "bonderøvar".
De huvudstadsbaserade medierna är extremt köpenhamnsorienterade. Allt utanför Sjælland kan ur det perspektivet närmast betraktas som "utkantsdanmark". Det är ljusår mellan den danska huvudstaden och det Nordjylland dit vi varje höst beger oss.
Dialektalt två skilda världar. Utomordentligt svårt att förstå en infödds idiom i Nordjylland. Inte ens efter många års återkommande vistelser där.
"En riktig tysk är ingen intellektuell", hette det i Tredje riket. En riktig dansk är ingen "snackare"? Hur högt i kurs står egentligen intellektualiteten i vårt broderland?
Minns hursomhelst att det lilla landet framfött stora intellektuella av ett internationellt snitt som Søren Kierkegaard, Georg Brandes och Knud Løgstrup. För att bara nämna tre.
Samt pedagoger som Knud Illeris, känd för sin problemorienterade, intellektuellt krävande utbildningsansats. Grundtvig och folkbildningens idé förtjänar samtidigt att nämnas.
Vi har våra egna massmediekopplade "snackare". Slår jag på tv:n, som alltid utan ljud, sitter han där som om han aldrig gjort annat: Göran Greider. Åldrad och vithårig, till utseendet alltmer påminnande om Skå-Gustav Jonsson.
"Pausfågeln" som högersossen, den nyligen avlidne Kjell-Olof Feldt, kallade honom. Irriterade sig på att Greider förekom så ofta i etern.
De snackar och de snackar, Greider och kompani. De tycker och de tycker. Jag kan inte låta bli att beskt reflektera: de saknar helt inflytande och betydelse. Det hela tenderar mot underhållning, att roa programledare och kanske tittare med drastisk formuleringskonst.
Det finns inte längre skäl att damma av uttrycket "repressiv tolerans". Indikerande att de kritiska (?) som syns i offentligheten skulle behövas för den liberala samhällsfasadens skull. Det förefaller mig som om den politiska makten i Sverige blir allt mindre mån om denna.
Så de i sofforna kan tycka vad de vill. Spelar ingen roll.
Det är ingen upplyftande tanke för en samhällskritisk intellektuell som inte räknar in sig bland snackarna och vill bedriva en seriös samhällsanalys. Och hoppas tror att hans ord har betydelse.
Jag landar i slutsatsen att fortsätta skriva som om det hade betydelse. Allt annat är att ge upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar