Häromdagen sammanstrålade jag med min kompis Hasse i en vintrigt vit lärdomens stad invid en frusen Fyrisån.
Jag kunde då berätta att när jag bodde i stan i slutet på 60-talet, brukade min dåvarande fästmö E och jag köpa två exemplar av Aftonbladet de dagar Jan Myrdal medverkade som krönikör.
Den ene av oss ägde inte tålamod att invänta den andres läsning, stå på tur. Myrdal var ett måste för oss båda. Om jag inte är helt ute och cyklar kostade blaskan femtio öre. Så där satt vi med varsitt exemplar, djupt försjunkna.
På den tiden hette skribenterna i AB Dieter Strand och Gunnar Fredriksson. Väl också den eldfängda Annette Kullenberg.
Ljusår till dagens AB-medarbetare, den politiska uselhetens apologeter så som Anders Lindberg, ärkepuckot Sima och andra. Snacka om förfall.
Under hela mitt liv har jag läst och "använt" Myrdal för eget bruk. Hans "Confessions of a Disloyal European" flera gånger. Bestämmande för hur jag har velat uppfatta och definiera mig själv som intellektuell.
Lojal endast mot mitt eget tänkande.
Nog mer ideal är realitet, jag har brustit flera gånger, svikit mig själv. Kanske är det som framlidne vännen Gunnar Adler Karlsson brukade säga: Endast som ekonomiskt oberoende är du fri och kan tycka högt vad du vill i Sverige. Annars är du sårbar och kan tystas.
Jag har inte alltid varit enig med Myrdal. Inte i synen på de röda khmererna i Kambodja. Massakern på Himmelska fridens torg. Och han har aldrig lyckats övertyga mig med sin argumentation som tyckts mig invecklad på det krångligaste vis.
Jag kände stor respekt när han, i likhet med Noam Chomsky, försvarade "förintelseförnekaren" Robert Faurissons yttranderätt. Till skillnad från andra i Sverige som inte tillät någon öppen diskussion, utan ville täppa till truten på den senare.
Drog sig inte för att använda knytnävarna.
Jag har läst om "Maj. En kärlek". Det tankeexperiment han pratar om i den boken vill jag återkomma till, för det fascinerar mig. Just nu läser jag om "Ett andra anstånd". Och då händer det jag aldrig trodde skulle hända.
Jag tröttnar på honom. Hans könshistorier. Nära och detaljerat på underlivsnivå. Könsord. När fan blir gammal, blir han pryd. Kan det vara så? Må icke uteslutas.
Men boken ger mig ingenting, lägger ingenting till min Myrdalläsning. Han kommer att förbli tankestimulerande, men är det inte i denna bok.
FOTNOT. Som kuriosa kan nämnas att min närstående och jag tog över en kattunge från Myrdal och Kessle, hämtade den bedårande lilla varelsen i Mariefred. Det hus som framkallat hätska meningsutbyten efter att "hemliga" brev mellan Jan och hans föräldrar publicerats.
Hon hette "Pip-Lisa" men vi döpte av oklara skäl om henne till "Nisse". Oavbrutet gick munnen på den fyrtassade, hon docerade i skriftställare Myrdals anda. Omöjligt avbryta henne, få ett ord med i laget.
Foto: Dagens Nyheter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar