Körde nyss min yngsta dotter till Frederikshavn och färjan till Göteborg. Vinden mojnar efter flera dagars frenesi. De vita gässen på Vesterhavet verkar ha flugit sin kos. Gräset återgår till ett långsamt vajande.
En ny kull med ungar, sädesärlor, flyttat in på verandan. Dags se över tillgången på korvbröd som jag vet fru Ärlandsson uppskattar. Friden sänker sig över Krøyerland.
En sådan "bingbångandes", för att citera Tjalle Tvärvigg, vacker dag när döden borde ha vett att hålla sig borta. Men dagen är Gerts dödsdag. För två år sedan var hans liv - ett liv som få andras i kreativitetens tecken - på jorden över.
Gert Nilson. Legendaren. Det mytomspunna förlaget Korpens - författare som Johan Asplund bland andra - förläggare. Författare till egensinniga böcker. Mycket bred bekantskapskrets. Man kunde få för sig att Gert kände alla värda att känna.
Och så var han, i mitt fall, en god vän.
Bäst av allt: en person jag hade mycket roligt tillsammans med! Livskonstfestival i Stadsbiblioteket i Göteborg. Happening i Berlin. Gemensamt framträdanden i Kräftriket i Stockholm, kurs för företagsekonomidoktorander. Dans- och teaterfestivalen i Göteborg.
På en av Långgatorna, inte långt från Järntorget, i Göteborg: gäster på en kurs i projektledning.
Gert alltid sprudlande och entusiastisk, på gränsen till att koka över, full med idéer. Ett "akademiskt" samtal - Gert ställde fram Ramlösaflaskor, sådana hörde till en sådan här gång, betonade han - på Konstmuseet i Göteborg.
För att bara nämna ett axplock av alla upptåg.
När jag föreläste om Joseph Beuys på Valand, satt Gert i publiken. Den publik som hellre diskuterade medborgarlön än Beuys.
Jag livades upp av att vara i närheten av honom, inget var omöjligt - inget. Alltid full fart. Alltid nya projekt. Idéerna viktigare än genomförandet. Gert var en sannskyldig projektmakare, behövde sina projekt som vi andra mat och sömn.
Gert alltid sprudlande och entusiastisk, på gränsen till att koka över, full med idéer. Ett "akademiskt" samtal - Gert ställde fram Ramlösaflaskor, sådana hörde till en sådan här gång, betonade han - på Konstmuseet i Göteborg.
För att bara nämna ett axplock av alla upptåg.
När jag föreläste om Joseph Beuys på Valand, satt Gert i publiken. Den publik som hellre diskuterade medborgarlön än Beuys.
Jag livades upp av att vara i närheten av honom, inget var omöjligt - inget. Alltid full fart. Alltid nya projekt. Idéerna viktigare än genomförandet. Gert var en sannskyldig projektmakare, behövde sina projekt som vi andra mat och sömn.
Hugskott och vilda planer. "Infinita", som Gert sade, lekar. Man kunde aldrig veta vart det landade.
Projekten bar på en omistlig, existentiell betydelse. Det stillasittande livet inget för honom. Företagsamhet ett milt uttryck för hans främsta kännetecken. Tack och lov att han inte fastnade i den vingklippande universitetsvärlden!
Filosofie doktor blev han, men sedan var det nog. På tok för begåvad och konstnärligt mångsidig för en anställning på ett fyrkantigt universitetet. Medelmåttornas tillhåll.
Denna bingbångandes vackra dag i juli tänder jag inget ljus för Gert. Jo, i tanken förstås. Sorg och saknad i sinnet. Men också glädje och tacksamhet över att ha fått känna en sådan som Gert Nilson.
Min förläggare var han också. Icke att förglömma.
Projekten bar på en omistlig, existentiell betydelse. Det stillasittande livet inget för honom. Företagsamhet ett milt uttryck för hans främsta kännetecken. Tack och lov att han inte fastnade i den vingklippande universitetsvärlden!
Filosofie doktor blev han, men sedan var det nog. På tok för begåvad och konstnärligt mångsidig för en anställning på ett fyrkantigt universitetet. Medelmåttornas tillhåll.
Denna bingbångandes vackra dag i juli tänder jag inget ljus för Gert. Jo, i tanken förstås. Sorg och saknad i sinnet. Men också glädje och tacksamhet över att ha fått känna en sådan som Gert Nilson.
Min förläggare var han också. Icke att förglömma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar