onsdag 10 juli 2019

S kan sin Orwell, "liberalerna" inte sin Moberg
















Ser efter middag och jordgubbar med piskefløde Aftenshowet i DR TV. Kvalitetsmässigt hästlängder efter magasinet Go´kväll i SVT. På tok för långt, för det första. Man har uppenbart svårt att fylla programmet med ett lockande innehåll, samma visa varje sommar. Svårt hitta intressanta ämnen, kanske redaktionstorka. Brukar du grilla? 

De unga programledarna kämpar tappert på med det omöjliga uppdraget. Blickarna ibland vilsna. Tomgång hela tiden riskerande nära. 

Häromkvällen Lars Ulrich från Metallica i studion. Vad gör du när är hemma i Danmark? Ulrich besöker Tivoli. Handlar på Irma. Strosar i Nyhavn. Han besitter bostad i närheten om jag förstått det rätt, lyckosten. Men det är honom väl unt. 

En helt vanlig dansk som älskar sitt land, alla danskar gör det och sticker inte under stol med det, framstår han som. Sympatisk där i sin keps. Inga divalater. 

I går afton bostadsministern i den nyligen tillsatta regeringen. Tillkom efter omfattande kohandlande som i Sverige. S får de ledande posterna. Måste dock ha med Radikale Venstre, Socialistisk Folkeparti och Enhedslisten som stöd. 

Det innebär, när dessa partier, som jag inte kan förstå mig på, äger inflytande, obönhörligt en "humanare" migrationspolitik. I ett land som varit klokt nog att hålla strama tyglar. Till skillnad från broderlandet österut som därför också har det som det har det. 

Officiellt får man snart inte längre tala om "ghetton" i Danmark. Det är för nedsättande. S byter namn på ghettona till "utsatta områden". Härmar S i Sverige. Påminner om Orwells (bilden) nyspråk. 

En förskönad verklighet. En imam som intervjuas uttrycker sin stora förtjusning över att ghettona försvinner. Vilket de ju inte gör.

Jag kan inte låta bli att tänka Homer Simpson när jag betraktar den bleksiktige bostadsministern, antitesen till karismatisk, en som gnuggat väggarna i sammanträdesrum, lojal ända ut i tåspetsarna mot partilinjen och Mette Frederiksen. 

Påfallande likhet med den tecknade figuren. Gör det svårt höra vad han på politikervis bluddrar om. 

I det fosterland som jag skulle vilja slippa återvända till har Jimmie Åkesson nyligen talat i Almedalen. Delar av medie- och kultureliten har tydligen inte fattat att han citerade Vilhelm Moberg, utan rycker indignerat och högljutt ut med de sedvanliga stämplarna. (https://www.svd.se/hur-vilhelm-moberg-blev-nazist)

Nu står de där med byxorna nere, de fina "liberalerna". Inte försvarar de någon demokrati eller något öppet samtal! De vill komma åt dem som inte tycker som de. Till varje pris. Fy för Søren vilka flanar. Gå och göm er!

Äh, vem bryr sig? Mer hälsosamt knalla ut och mata de kvittrande fåglarna som i sommar verkar fler än de senaste åren. Lugnast så. Krøyerland skimrar. Vesterhavet rullar vid horisonten. Inne i storstugan väntar Thomas Bernhard. Rena medicinen. 


2 kommentarer:

  1. Intressant att läsa dina betraktelser om våra danska vänner. Och ställa dom motLena Sundströms Världens lyckligaste folk.

    SvaraRadera
  2. Tack för inpasset, Mats! Många somrar har det blivit i Danmark. Förutom besök även andra tider på året. Redan på 70-talet första kontakten, då med dåvarande Aalborg Universitetscenter. Utvecklingen i Danmark följer jag dagligen.

    SvaraRadera