Mentalitet (efter latinets mens, "ande") betecknar förhärskande tanke- och förhållningsmönster. (Wikipedia)
För några veckor sedan träffade jag över en kaffe på opretentiösa, trivsamma bageriet Kavlat & Klart i Gefle den sympatiske författaren Max Hebert med koppling till Folkteatern. Ett givande möte som dröjt sig kvar i mig.
Det vecklades nämligen ut, efter att Hebert berättat om ett planerat projekt med regional anknytning, till ett samtal om vad som kunde betecknas som den dominerande mentaliteten i den trakt där vi båda häckar.
Ett av storföretagen historiskt sett hårt präglat maskin- och höga skorstenars landskap. Ekonomisk tillväxt och jobb ledstjärnor, men vad med myntets andra sida - det mentala? Synen på arbete och samhälle? Ytterst: vanliga människors drömmar och visioner?
Jag påmindes om den mentalitetsstudie jag, då fortfarande högskoleanställd, planerade. Metoden skulle primärt vara att lusläsa lokaltidningarnas insändarsidor.
Det enda jag för övrigt läser i dessa aviser efter Sporten (om Brynäs) och så dödsannonserna, förstås. (Måste kontrollera i det senare fallet att jag inte står med.)
Det vill säga lyssna till folkets ocensurerade (?) röst. Samt intervjua lokala ledarskribenter och debattörer som har att försöka förstå sig på, därefter ordsätta, mentaliteten.
Jag sökte glad i hågen, med uppkavlade ärmar, igångsättningspengar för projektet, men beviljades inga.
Det avslogs av en i Uppsala Universitets i samtiden trånga lokaler miljöskadad, grånad kvinnlig professor, knytblus och knut i nacken, som av okänd anledning hade att bedöma dess genomförbarhet.
Om jag inte missminner mig var hon - som aldrig bott i trakten - pedagog till professionen. Inte sociolog, etnolog eller ekonom. Ämnesmässigt nog inte den lämpligaste "experten" att yttra sig om min studie.
Fyrkantigt menade hon att man måste veta exakt vad det är man söker i en vetenskaplig undersökning redan från början. Som om resultatet vore klart på förhand. Och endast behövde bekräftas. Kan det bli trivialare? Inget för Ekstrands rastlösa själ.
Utgångspunkten får inte vara för svävande, prövande och nyfiket öppen, enligt samma professor. Jag skakade på huvudet. Kunde inte det lärda (?) fruntimret skilja på om man beträder bevisets eller upptäcktens väg, där den senare kan leda en till den förra?
Hennes försnävande vetenskapsideal inte mitt.
Jag skulle heller inte starta från scratch och famla mig fram i okunskapens mörker. Jag växte upp under skorstenarnas bolmande. På vetenskapsspråk tror jag att det heter "face validity". Man besitter förtrogenhet med det man avser studera, det utgör ingen främmande eller exotisk terräng.
Jag har upplevt den inlärda hjälplöshet (begreppets fader, psykologen Martin Seligman, myntade begreppet utifrån experiment med hundar) som underhållits av och samtidigt tjänat storföretagens orubbade maktposition. Släckt människors drömmar och visioner.
En låg tilltro till den egna förmågan och vad du själv kan uträtta. Hellre kollektivt anställd, underdånig inrättning i ledet, än frifräsande entreprenör som vill slå världen med häpnad.
En lydnadsfrämjande och omyndigförklarande hållning - fabriksmänniskans och som Erik Johansson karakteriserade i sin debutbok. Det är alltid "någon annan" som ska och måste bestämma vårt öde. Frälsaren kan heta Sandvik eller Northvolt. Hjälp oss i vår nöd!
Undra på att det känns som om vi står och stampar. Invånarna är sin egen värsta fiende. Befrielsen från de mentala bojorna långt borta.
Och du, professorn, inte är jag tappad bakom en vagn. Jag anade nog vad jag skulle komma att finna.
Bild (Sveriges Radio): Gösta "Snoddas" Nordgren. Bandyspelare och folkkär sångare, bördig från Helsingland. Ett landskap jag inbillar mig med en annan mentalitet än den gästrikländska. Mer frimodig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar