Så ankom då kungen och Frau Sommarlat (efter alla år slår det tyska idiomet igenom) gudsförgätna Gefle by the sea på sin Eriksgata. Besöket uppskjutet från ett tidigare planerat datum, jag minns inte varför. Tror det var sjukdom, kanske monarken förätit sig på gåslever.
Imorse skulle jag bege mig till apoteket mitt i stan, annars undviker jag dylika centrumnedslag, klarar inte av en förändrad stadsbild, fullt arbetsföra friska män som hänger utanför stadshuset med sina mobiler istället för att arbeta, på flykt, fan tro´t, hijabklädda barnhustrur vars män glider runt med dem, barnet ifråga drar barnvagn, utan att bli gripna av polisen för sexuellt utnyttjande av minderårig.
Jag håller mig för det mesta på min holme under skyarna - bortom blodtryckshöjande impressioner. Lugnast så.
Kravallstaket försvårade framkomligheten. En tribun, eller vad det skall kallas, mitt på Stortorget där det upplystes om att knugen firar femtio år på tronen.
Jag har mycket svårt att förlika mig med sossarnas stora svek, att inte klippa till den gången gammkungen dog och avskaffa monarkin, de har det ju i partiprogrammet. Palme och kompani fegade ur. Trots att radikala sjuttiotalsvindar blåste.
Knugen som prinskorv, jag menar kronprins, dök upp i Upsala när jag läste där. Gjorde inget väsen av sig, definitivt inget intellektuellt sådant. Förutom en natt när han försökte ta sig in till en frilla på Luthagen. Nyktersgrad okänd.
Kastade sten på sten för att träffa frillans fönster, misslyckades, väckte en efter en i huset. En ilsken man slet upp fönstret och hotade komma ner och ge förövaren ett kok stryk.
Såg inte på håll vem han hade att göra med. Det roliga var att en rödhårig kommunist, definitivt inte monarkist, från Borlänge bodde i samma hus som frillan. Kom sent hem och kunde öppna ytterdörren för prinskorven, avstyra att den kärlekskranke åkte på en blåtira.
Det var den rödhårige, en uppfriskande gosse som jag lärde känna under mina månader på Ackis som sjukhusneger (vaktmästare), som berättade historien för mig. 
Jag mår illa av allt kungafjäsk från dem som kallar sig journalister. Icke minst i förment liberala GD. Om kung Stolle i sitt tal på torget tror att han är i Hudik och inte i Gefle, får de skriva om det för de krypande chäferna?
Men det lär väl annars dyka upp på sociala medier. Leve republiken!
Bilder: Grolière, Bukowskis
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar