Slår på ljudet, annars avstängt av blodtryckshänsynstagande skäl, på TV4:s morgon-tv när jag noterar rubriken Människor har inte råd att skilja sig. Herregud! Kärleken, om den fanns som annat än en vacker tonårsdröm, flydde sin kos.
Det som återstår, det man nu har gemensamt, är att dela på de brant stigande levnadsomkostnaderna och bita ihop så det knakar i käkarna. "Expert" inkallad till studion för råd och tips. Men vad skall hon säga?
Försök hålla sams. Läs på nätet om förhandlingsknep. Tag timslånga, nedkylande ensampromenader.
Bespara mig insyn från dylika "tvångsförhållanden" som jag trodde var reserverade för de hederskulturella migranterna. Sveriges höga beskattning av vanliga människors inkomster förhindrar effektivt livsval som kunde gagna den enskilde.
Alternativet till att gå varann på nerverna, medan räkningarna dignar ner och räntorna skjuter i höjden, är än värre. Ekonomiskt sett.
Sossarna visste hur hålla folket nere genom sin beskattningspolitik, därigenom göra det bidragsberoende. Pysen från Strängnäs och hans kumpaner fortsätter denna S-märkta politik. Bortsett från gynnandet av höginkomstagarna.
Men det betecknade ju även sossarna, även om de surrade om "jämlikhet", "fördelningspolitik" och "alla skall med". Intressant nog tillhör statsråd och riksdagspolitiker denna illustra skara. Men det får man inte prata om. Inte i tv i alla fall. Murvlarna ingår i samma skara, klägget ni vet.
Rudolf Bahro (död 1997, 62 år gammal), med intressanta funderingar om ett alternativ till realsocialismen, var en nagel i ögat på den stalinistiskt färgade regimen i DDR. Dömdes till ett nedbrytande straff i Stasifängelset Hohenschönhausen i Berlin.
Jag har sett hans cell i samband med en sex timmar lång guidning i denna helvetesbyggnad. (Som kuriöst nog hyste Erich Mielke som fånge ett kort tag efter murens fall innan han, dement och borta i knoppen, flyttades till ett vårdhem.)
Klaustrofobiframkallande, kvävande. Fönster som inte tillät fången att titta ut.
Bahro delade lägenhet med två kvinnor i Östberlin. Hans nya och hans ex. Den senare kunde inte hitta någon annan bostad, tvingades bo kvar och dela vardag med ex-maken och hans käresta.
Min teori att regimen kunde straffa Bahro en gång till med denna boendekonstruktion. På det mest djävulska vis. Nästan värre än fängelset.
Jag har inget behov av att föreställa mig, annars har jag en på tok alldeles för livlig fantasi, hur Bahro och kvinnorna hade det under samma tak. Och nu har vi det i Sverige som de. Grattis, folket!
De anonyma samtalen till BRIS torde öka. Knappast polisutryckningarna på grund av lägenhetsbråk. Ingen idé ringa, de kommer ändå inte. Fullt upp med alla skjutningar och explosioner. Så, kära samboende, bit ihop!
Bild: Hallands Nyheter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar