Jag vill inte hållas underrättad!

"Men det stod ju i tidningen!" (Pensionerad sjökapten som litade fullt och fast på det som serverades av morgonblaskan.)

Lena Andersson, hon som hånade fattiga föräldrar som ingen mat har att ställa på bordet åt sina barn, har tydligen i SvD givit sig på Alex Schulman som tydligen tagit illa vid sig. Jag läser inte SvD, det var en rubrik som svischade förbi och lade beslag på uppmärksamhet.

Den där Schulman fick ur sig en usel bok om morfar Stolpe, ångrar att jag läste den. Tydligen uppskattades den av hejarklacken på Stureplan. De borde läsa Sven Stolpe, som KUNDE skriva. Till skillnad från ättlingen. Ibland faller äpplet ljusår från päronträdet.

Jag läser varken Svenskan eller Dagens Nonsens. Heller inte Aftonsnaskan, där en pk-flane som Anders Lindberg håller till. Liksom Sima och vad nu puckona heter. Expressen tittar jag i (på nätet), för att se om Nina skrivit. Det är ett bra fruntimmer med pennan i sin makt.

Jag slår på TV4 varje morgon till kaffet. Inget ljud på. Jo, snabbt som ögat när reklamen för ICA kommer. Med Kjellman och Reuter, de är ju fullkomligt lysande. 

Jag har inte sett 3-reklamen på länge, saknar den. Helt galen. "Har do nya skor, José?" När han kommer inklapprande på höga 3-dojor. "Neej, jaag har bydd till 3." Kanske plockades den bort, det talades ju bruten svenska av tämligen mörkhyade.

SVT undviker jag allt jag kan. Propaganda-tv, stats-tv. Rysligt, blodtryckshöjande och hälsovådligt. När min närstående (doktor i kommunikation) kikar på Rapport, passar jag på att göra något annat. Plocka undan efter middagen, till exempel. 

Varje morgon läses Berliner Zeitung och Berliner Morgenpost på nätet. Sedan Sporten i GD, bevakar Brynäs inför allsvenska starten och gör det fylligt. Därefter kikar jag på Samnytt och Samtiden som avslöjar det som gammelmedierna inte skriver om utan mörkar. 

Känslan stark av att leva i det som utmärkte Nazityskland och DDR: tvåspråkigheten. Det officiella språket (maktens) och så sanningens. Lingvisten Klemperer skrev träffande om tvåspråkigheten i Tredje riket. 

Jag gör mitt bästa, men det är förbaskat svårt att undvika gammelmedierna. Rätt vad det är så flashar något förbi på datorskärmen. Förstör mitt humör som jag gör allt för att hålla uppe.

Jag vill INTE informeras (utsättas för propaganda). Jag vill INTE veta (har till och med en gång hållit en högskolekurs i "okunskap" med titeln "Kunskap och tystnad"). 

Det enda jag vill är att långsamt flanera genom tillvaron, djupt försjunken i inte särskilt intelligenta funderingar som ibland blir till en text. "Du är allt bra händig, du." Skulle de sagt i Sandviken. De visste, de. Och inte f-n läste de några stockholmstidningar.

Bild: Grumpy old man i Bov (!), Søndersjælland. Nära dansk-tyska gränsen.