Två chefer utan ä

Både i det muslimskt påverkade Suez Canal University invid Suezkanalen och på Birzeit University på palestinska Västbanken, vid båda universiteten gästföreläste jag om ledarskap, kunde jag notera att studenterna kånkade på tjocka, nordamerikanska managementböcker som kurslitteratur.

En medresande kollega till Ramallah satt till långt in på småtimmarna, vi bodde på ett hotell med utsikt mot Jerusalem i fjärran, och plöjde flitigt dessa rysliga böcker. Inte jag, förstås. Aldrig med min fot.

Första dagen på Suez Canal University, i de högljudda minareternas Ismailia, presenterades från kolleger i hijab önskemål vad det tycktes jag skulle föreläsa om. Jag lyssnade förstrött, låtsades intresserad. Lade sedan upp mina föreläsningar efter eget huvud. Bäst så. 

För det mesta avgjorde dagsform ämne. Var jag inte inspirerad, blev det kack. Om jag däremot var på humör, då lyfte det. När Ekstrand var bra, då var han bra. Rätta mig om jag har fel.

En gång magsjuk. Egyptisk tv på plats, så jag kunde inte ställa in, filmande en svajande föreläsare, bullrande mage, som kämpade på inför ett hundratal studenter. Jag minns inte ett jota från den föreläsningen.

När jag var visiting professor på Harvard Business School i Boston imponerades jag av deras beryktade case study-pedagogik. Enligt denna utgår man ifrån verkligheten, verkliga företag (cases). Sedan försöker man generalisera utifrån dessa, identifiera återkommande mönster.

Klart man behöver teoretiska glasögon, vägledande begrepp, när man kastar sig ut för att beforska verkligheten. Två centrala sådana, som genomsyrade min undervisning, var legitimitet och auktoritet. Det senare en förutsättning för det förra. 

Chefer stavat chäfer saknar allt vad auktoritet heter, däremot kan de vara auktoritära. Skillnaden avgörande. Därmed brister de i legitimitet, förtroendet för dem blir lågt. De saknar helt enkelt ledarskapsförmåga. Självinsikt nada.

Svenskt arbetsliv är överlusat med chäfer - stavat med ä. Från mitt långa, prövande yrkesliv minns jag in alles två chefer, stavat utan ä. En på Inre transport på Akademiska i Upsala. Roligt nog var han en dubbelgångare till Sigge Fürst. Jag hajade till första gången jag såg honom. 

Han försvarade oss vaktmästare i vått och torrt. F-n ta den som hade synpunkter på oss och vår gärning. Om det så var självaste sjukhusdirektören. Sigge skydde inga medel. Akta dig, när han blev arg och brusade upp!

Den andre chefen, stavat med e, innehade ett uppdrag som prefekt, det vill säga överhuvud för en högskoleinstitution. Med ett stort inslag av självgående disputerade. Själv var han odisputerad adjunkt.

Han förstod vikten av att låta oss professionella hållas, med ett stort handlingsutrymme. Även han försvarade sina medarbetare i vått och torrt. Men höll fingrarna borta från den dagliga verksamheten. Den skötte vi själva. Så som det skall vara i en professionell organisationskultur.

Bild: Tyresöradion