Förälskad i studierektor Bertilssons hemstad

Vi har förälskat oss i Kalmar! Jag har lust att travestera det som brukar sägas om Berlin: man föds inte till Kalmarbo, man blir det.

En stad jag som pys passerade tillsammans med mina föräldrar den badvattenvarma sommaren 1954. En veckas tältsemester på Öland väntade. PV:n nyvaxad och blänkande, pappa noga med att hålla kärran snygg. 

För vad skulle folk annars säga? Brukssamhällets retoriska huvudfråga.

 
Fullpackad bil. Mamma skulle absolut ha med diverse, mer eller mindre skrymmande, köksattiraljer, till makens förtrytelse. Han grymtade och gnall men fick ge med sig. Mamma karl för sitt hus. Hos oss rådde matriarkat. 

Liksom på bruket i stort. De starka kvinnornas värld. Männen Lille Fridolfkopior. Vedboden deras flyktrum. Sedan garaget. 

På 50-talet ingen bro över Kalmarsund. Färja till Öland. Känsla av att åka mot fjärran land när båten ångade ut på böljan den blå. Pysen höll hårt moderns hand. Lugnades med en glasspinne. Jag tror att båten landade i Byxelkrok. 

Så klart att welshterriern, odygdspåsen Sussi ingick i sällskapet! Nyfiken och full av utforskningsdrifter, som vanligt. Glömt koppel och allt vad stråtrövandet begränsande verktyg heter. Nosen beredd att spana i okänd terräng.

Trivdes som bäst när hon fick löpa fritt på egen kaluv hemma på bruket och återupptäcka världen. Råkurr med katter. Utgången alltid oviss. Kunde avläsas på pälsen när hon väl behagat komma hem för krubb, efter den förlidna dagens strapatser.

Kalmar omöjligt att besöka för en serienörd med  tv-glasögonen på utan att framför sig se studierektor Bertilssons hemstad. Björn Gustafsson lysande som schemaläggaren i Dubbelstötarna, Dubbelsvindlarna samt Studierektorns sista strid. 

Jag har njutit av den äventyrlige studierektorns eskapader flera gånger om, bara att bekänna. Finns samlade på Öppet arkiv, SVT Play. 

Gamängen och förre fängelsekunden Lasse Strömstedt, ursprungligen från Gefles Brooklyn, dök upp en säsong. Frej Lindqvist icke att förglömma. Eller fagra Helena Brodin. Leif Liljeroth förträfflig som rektor, förtvivlad över den penningsuktande studierektorns trixande. 

Men beskyddande honom, vad han än hittade på för tokigheter i den alltmer desperata jakten på det ekonomiskt bekymmerslösa livet. Bra chef med andra ord.

Vi har tagit oss till Stagneliusgymnasiet, där Bertilsson tjänstgjorde. Sanningen skall göra eder fria på väggen. Samma devis som på universitetet i Freiburg. Men svårt att bara kliva in och röra sig i lokalerna. I terrorattentatens samtid. Och inte vågade jag fråga efter Bertilssons arbetsrum.

Kalmar tilltalar oss, liksom Lisch (Lidköping) by the Vänern, eftersom det är som att resa bakåt till det Sverige som en gång var. Och som vi, båda fyrtiotalister, hann uppleva. En lycksalighetens känsla. Med vemod smyger runt den. Aldrig mer det Sverige, aldrig mer.

Vi lät SJ, Öresundståget från Alvesta,  transportera oss ner till Kalmar för att med halsduk och mössa med de rätta färgerna heja på Brynäs när de möter Kalmar HC. För ovanlighetens skull ser vi vårt älskade lag live. 

Det var länge sedan. Numera är det C More, förlåt TV4 Play, som gäller. 

Och hockeyallsvenskans fartfyllda tuta och kör-hockey. Öppna spjäll från nedsläpp. "Rena High Chaparall" som di säger i Småland. 

En högtidsafton med Brynäs i Hatstore Arena, lapp på luckan, cirka 3 000 åskådare. Även om jag inte inbillar mig att det bara är för grabbarna att ställa ut grillorna. Tufft lär det bli. 

Sedan Kalmar - med öppet sinne. Korv skall inmudigas. I långa banor. På Larmtorget. (Dialektalt släpper man första r:et.) Promenader företas på kullerstenslagda gator. Kika in genom fönstren på låga, dockskåpsliknande trähus i Gamla stan. Kaffe på Kullzénska. Kanske uppsöka slottet. 

Bara vara. Och det är, ta mig tusan, inte så "bara". Ack, kunde jag stanna tiden. Calmar i mitt hjärta!