Stunden på jorden

Jag minns inte när jag läste Vilhelm Mobergs Din stund på jorden. Det kan ha varit i det som på stenåldern löd under benämningen "realskolan". Men säkerligen befann jag mig i ett tidigt steg på livstrappan där livets ändlighet inte stod högst på dagordningen. Boken passerade bara.

Långt senare såg jag, som nästan aldrig går på teatern, en uppsättning med boken som grund på Stadsteatern i Upsala. Hans Strååt i huvudrollen. Tillika, vill jag minnas, föreställningens enda roll. 

Strååt (på bilden) spelade lysande huvudpersonen både som ung med framtiden framför sig. Och som gammal man med framtiden bakom sig, reflekterandes på stranden till evighetens Stilla havet. Jag berördes starkt. "Nu är det din stund på jorden. Du får inte komma tillbaka." 

Kanske förstärktes min reaktion av vetskapen om hur Moberg avslutade sitt liv, i vattnet utanför Väddö. Varje gång vi passerar platsen på väg till Grisslehamn och Eckerölinjens båt till Åland kastar jag en förstulen blick ned mot där jag tror att giganten satte punkt.

Republikanen Moberg. Liksom jag avskydde han det fördummande kungafjäsket. 50-talets i offentligheten furiöse Moberg. Alla skandaler. All korruption inom statsapparat och rättsväsende. Även Bög-Gurra och hovet var inblandade i den smutsiga smeten. 

Men om sanningen skall fram, vi pratar ju faktiskt sanningssökaren Moberg: Hans utvandrar- och invandrarböcker har jag svårt för. De syns mig träiga. Kanske borde jag försöka ge dem en ny chans. 

Igår fyllde jag sjuttiofyra. Jag har svårt att förlika mig med siffran, koppla den till mig. Även om det inom numerologin förtröstansfullt heter: "Siffran 74 är ett tecken från dina skyddsänglar att du är på rätt väg i ditt liv."

Jag uppmanar mig själv: Vänd på det, Ekstrand. Gläds åt att du har fått leva så länge. Njut av varje dag som du får till skänks. För drygt tjugo år sedan kunde kräftan ha tagit kål på dig. Men du överlevde.

Till dina vänners lycka, dina fienders förtret. För att parafrasera dödsrunan över PUSS-konstnären Lena Svedberg. 

Väldigt många hörde av sig igår, tack Facebook! Fast ni, roboten, straffar mig med kontobegränsningar - med de mest korkade argument. Jag mötte en genuin värme från så många människor, så kändes det. Från Lissabon i söder till långt upp i norr. 

I hjärtat tändes ljus på ljus. Min stund på jorden fortsätter.