Jag var på väg att citera någon rad från Beatles småfåniga When I´m Sixty Four. Men ids inte. Ser Macca´s åldrade fejs framför mig. Hans stripiga, gråa hår. Ein alter Mann. Långt till the swinging sixties när han (Lennon inblandad?) runt tjugofem år fyllda skrev den.
Jag minns från Smedsgatan att i vår uppgång bodde på bottenvåningen en medelålders man som retade sig på mitt långa hår. Nå, han var inte ensam om det.
Skolsköterskan på SHAL (Sandvikens Högre Allmänna Läroverk) avslöjade i förtroende för mig att flera i kollegiet ansåg jag att borde tvångsklippas. Hur nu det skulle gått till. Fasthållning? Till frisör Svahn på Köpmangatan i sällskap av två stadiga fuxar?
Och det räckte väl med att de "klippte" mina betyg? Ett A blev hux flux ett a när lektor Danielsson, spikade en engelska värre än en Oxfordprofessor, varit framme.
Nå, vid ett tillfälle efter en glad kväll på stan stötte jag ihop med grannen och hans fru, den senare en riktig pudding (snygging ö.a.). Jag tror att han hade fått sig ett par groggar innanför västen.
Kunde inte låta bli att pysa ur sig när vi passerade varann: "Jag begriper inte hur dina föräldrar kan släppa ut dig med det där håret!"
Jag är inte känd för att vara snabbtänkt, men från mig flög spontant tillbaka: "Har inte ålderdomshemmet låst för natten?" Hustrun skrattade gott, surpitten till make fräste något. Jag hörde inte vad.
Häromdagen stötte jag ihop med Anna, något så sällsynt som en stjärnstudent. Mycket begåvad. Polskt påbrå. Ett av mina favoritteman, åldrandet, ventilerades på stående fot där på trottoaren. "Jag tycker inte om att se den där kvinnan i spegeln."
Jag berättade om en stofil jag råkade i samspråk med på flygplatsen i Alicante. Han rådde mig, när han hört om min åldringsneuros: "Gör som jag, raka dig utan att spegla dig."
Man vet att man blivit gammal när den yngre generationen inte fattar vad man pratar om. Det började på högskolan när jag insåg att det var poänglöst tipsa glyttarna om litteratur. Skriven av författare de aldrig hört talas om. Och ingen av böckerna någon Harry Potter.
Häromsistens frågade jag, hungrig som en varg, på en restaurang en yngre förmåga i kassan om man fick "backa". Hon hade aldrig hört ordet. Telefonkatalog vet de heller inte vad det är, har jag förstått. Bara en sådan sak.
I Oslo stoppades vi nära Youngstorget av två unga utsända från NRK som frågade oss vad vi tyckte om en känd artist, poppis (fet eller cool, ö.a.) i Norge. Vi hade aldrig hört namnet. Ett försök: "Men vi känner till Fleksnes!" De skrattade artigt, norrmän är artiga. Ett civiliserat folk.
Till tröst drygputten Guillou (född 1944), något omstuvat: Vänta bara, ni kommer att bli gamla, ni med!
Bild: Skriftställaren framför slaggstensmur. (Foto: Lasse Halvarsson)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar