Vit faller den första snön över Skagen. Den lär inte bli långvarig. Danmark och snö är inte kompatibla. Ett skäl, ett av skälen bör förtydligas, till att jag kunnat tänka mig att bli bofast på dansk mark. Slippa vinter och kyla. Långkalsonger och näsdropp.
Jag vet inte om frisinnet, det starkaste skälet för att lämna det allt trängre fosterlandet, fortfarande lever. Myten om det gör det i alla fall fortfarande, och inspirerande, i mig.
Ända sedan Danmarks store intellektuelle, jämte Søren Kierkegaard och Knud Løgstrup, Georg Brandes, vän med vår August Strindberg, uppmanade till att sätta samhällsproblem under debatt, elda under det offentliga samtalet. Närmast en plikt för en anständig intellektuell.
Numera dock i det samtida Danmark, liksom i Sverige, ämnen som inte "får" sättas under debatt. De är, som engelsmannen säger, non-discussable. Nato-anslutningen är ett. Islamiseringen ett annat.
I det senare fallet minns man Kurt Westergaards satirteckning och konsekvenserna för dansk ekonomi när rödvita varor uppmanade bojkottas i arabländerna. Pengar är viktiga i Danmark. Kanske viktigare för gemene man än det fria ordet.
Så fort en dansk hinner, pratas det priser på livsmedel. Och i vilka butiker man bör handla. Definitivt inte i dyra Brugsen (Coop). Om det är med sanningen överensstämmande, att det är dyrare där än annorstädes, förblir en empirisk fråga.
Bojkotten framkallades av, om jag förstått det rätt, mullor som inte ens sett Muhammedkarikatyren ifråga.
Svensk tv till morgonkaffet (svårt hitta mörkrostat). Trump, med besök av den saudiarabiska kronprinsen, far på presskonferensen ut mot en kvinnlig journalist som ställer frågor om det statsstyrda mordet på en dissident.
Trumps beteende väcker olust. En makthavare som försöker att skrämma en journalist till tystnad. I ett, åtminstone på papperet, liberalt samhälle.
Vem tror han att han är, kan man inte låta bli att undra. En president som beter sig som vd:ar förr gjorde i Sverige. Maktfullkomligt och drygt. Avskydde att bli ifrågasatta. Kunde inte hantera journalister civiliserat innan de genomgått "mediaträning". Vilket uppenbart den ohyfsade Trump inte gjort.
Vännen Knut Lindelöf skriver på sin sajt lindelof.nu starkt berörande om hur Gammeln tagit honom i besittning. Stark igenkänning, förstås, hos mig. Även om han har några års försprång. Om uttrycket tillåts.
Människors bortgång spär på mörka tankar. Hem till Gefle snart för att sedan kliva på tåget till Härnösand och en väns begravning. Ännu en. Hur ofta suckar jag inte det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar