Tomas Bresky in memoriam

Fotot på Tomas Bresky: Journalisten

Det går knappt en dag utan att jag utbrister ”nej, inte ännu en”, syftande på att en efter en av generationskamraterna, fyrtiotalisterna, går hädan. Ja, mer än så. En efter en av dem som påverkat mitt tänkande om samhälle och politik.

Nu senast Tomas Bresky (född 1944), som efter vad jag kan förstå aldrig lämnade sin utkikspost i norr. Utan förblev Luleå troget. Men född i Värmland, uppvuxen i Göteborg.

I en dödsruna heter det om honom att han tidigt utmärkte sig som en grävande journalist. Och att hans grävande föregick Uppdrag Granskning och liknande, korrupta förhållanden skärskådande, tv-program.

Jag minns främst två böcker som han skrev tillsammans med Ingemar Schmid och Janne Scherman. Dels Med SAF vid rodret; granskning av en kamporganisation (1981). SAF drog i gång en påkostad satsa på dig själv-kampanj i nyliberal anda. 

Ett hemligt strategidokument gick ut till medlemmarna, någon läckte innehållet.

I samma veva utkom Henri Lepage med sin bok I morgon kapitalism. Till synes slutade vänstervindarna att blåsa över landet. Med dem upphörde kollektivets primat framför individen.

Också tillsammans med Schmid och Scherman skrev Bresky den MBL-kritiska boken Medbestämmande, mera dröm än verklighet (1978). 

Efter Kirunastrejken, som tog LO på sängen, initierade S en arbetsrättslig lagstiftning för att försöka förhindra fler okontrollerade, vilda strejker. Boken gav bränsle till min mot arbetsrätten kritiska avhandling Från Konsul Göransson till MBL (1979).

Scherman gjorde som andra rödskägg, Aschberg med flera, och lät sig enrolleras av det privata näringslivet. Men inte Bresky. Visserligen grånade mustaschen men ett rödskägg förblev han.

Må han vila i frid.

Även publicerad på lindelof.nu 2025-11-27