Furuvik. Namnet signalerar småskolans resor med välfylld matsäck och läsk. Jag minns inga karuseller - aldrig tyckt om dem för den delen, frivillig tortyr - men vilda djur. Ingen tv fanns. Så det var stort att komma nära dessa djur. Tarzanfilmerna icke att förglömma, förstås.
Vi tyckte det var konstigt att Furuviks djur inte var i Afrika. Hur hade de hamnat så långt hemifrån? Och varför såg flera av dem direkt ledsna ut? Vi frågade uppfordrande vår snälla, avgudade fröken. Men jag har glömt vad hon svarade.
Furuvik. Namnet signalerar spelning med mitt band en sista april på restaurang Tyrol. Härligt gammalt hus, tinnar och torn, som sedermera brann. Hustrun i den familj som ägde parken då skällde ut oss för att vi varit och tullat på pilsner, Starkbock, som förvarades i backar i köket bakom scenen. Törstiga grabbar. Knappast någon mer spelning där.
På Stora scenen Pretty Things. Huvudattraktion. Vår kapellmästare noterade, när han hämtade ut ett, för att vara vi, frikostigt gage, att engelsmännen kvitterade ut ett inte mycket större än vårt. De var på nedgång.
Furuvik. Namnet signalerar en varm höstdag på 1970-talet. Dåvarande VPK hade abonnerat parken för en dag i politiken och festens tecken. Av okänd anledning var jag på plats. Passade på att stryka runt och observera. Reagerade på att djuren stod trångt, inte verkade ha det bra. Parken var definitivt, liksom Pretty Things, på nedgång.
När jag i dag strosade i parken under vår årliga tur dit (hutlöst inträde: 259 pix per skalle!) blev jag noch einmal fundersam över att den har öppet så kort tid på året. Bolaget som tog över, efter att den varit i kommunens ägo ett tag, sitter väl och glor på siffror. Struntar i vad parken skulle kunna vara.
Tack och lov är de vilda (?) djur jag storögt betraktade med skolkamraterna borta. Förutom schimpanser som tvingas fåna sig för att få mat. Kamelerna ger ett malplacerat intryck. Kängurur som hämtades till parken dog en efter en. Men nya har placerats ut i den. Slit och släng.
Adderas kan, att jag aldrig hört om några djurrättsaktivister som intresserat sig för Furuviks inburade djur. Men de har väl fullt upp med att förstöra för svenska bönder.
Efter att ha läst makarna Anthonys böcker om vilddjursreservatet Thula Thula i Sydafrika, hur djuren har det där, vill jag föreställa mig ett Furuvik utan instängda djur. Och då kunde väl parken ha öppet året runt? Den ligger ju vackert där vid havet.
Med det utmärkta UL tar man sig snabbt och billigt dit från Gefle.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar