Josef Nilsson är med rätta ökänd i den svenska fackföreningsrörelsens historia. Gule Josef kallad. En splittrare och arbetsköparlakej. I början på förra seklet ankom han Sandviken i syftet att starta en gul fackförening. (Gul i motsats till röd.) Styrd av arbetsköparen, i det här fallet Konsul Göransson och hans hejdukar.
De fackligt medvetna metallarbetarna på orten hade hört talas om att han skulle dyka upp. Han hann knappt kliva ned från tåget på Sandvikens järnvägsstation innan han resolut jagades bort. Sedan visade han sig aldrig mer i Sandviken. Och Metalls avdelning 156 kunde bildas. (Jag skrev om detta i min avhandling Från Konsul Göransson till MBL.)
Byggnadsarbetarna i Malmö driver kampanj mot utifrån kommande, oorganiserade arbetare eftersom de enligt dem medverkar till att lönerna dumpas och arbetsvillkoren försämras: Gå med i facket eller åk hem! Debatt har utbrutit. Byggnadsarbetarna beskylls för främlingsfientlighet.
Från mitt köksfönster noterar jag långtradarna, de flesta registrerade i Bulgarien och Rumänien, utanför Gevalia. De kan stå där i flera dygn medan det väntas på last och att få ge sig av. Förarna sover i bilarna. Många gånger är dessa trafikfarliga med stora brister. Det förekommer dessutom att chauffören har flera körjournaler för att lura polisen vid kontroll.
Jag utgår ifrån att förarna har F-skattesedel. Vet att de tjänar uselt. Med ett minst sagt torftigt liv, familjerna någonstans österut. Jag ser chaufförerna äta burkmat och slå ihjäl väntetiden med sina iPads.
Var är Transportarbetareförbundet? (Att de EU-vänliga politikerna med förre fackbasen Löfven i spetsen ger blanka f-n i detta, har jag förstått.) Varför gör de ingenting? Var är solidariteten? Är facket bakbundet av EU-direktiv?
Plus att det är känsligt. Kan framkalla motdemonstrationer. Även i Gefle, liksom i Malmö, finns det ju gott om demonstranter som inte tänker längre än näsan räcker.
Jag tipsade dåvarande nyhetschefen på GD om detta med förarna utanför Gevalia, tyckte det borde göras ett reportage, att man skulle intervjua de utländska förarna om deras arbetsvillkor. Hon tackade för tipset. Men sedan hände ingenting. Känsligt att ta i även för henne.
Så - ingenting händer. Dumpningen fortsätter - och de utifrån kommandes eländiga situation. Samtidigt som den svenska åkerinäringen med anständiga löner och villkor inte har en chans att konkurrera.
Att särbehanda dessa utifrån kommande är att ta i från dem deras eget ansvar. Inbilla mig inget annat: de vet vad de gör, oavsett vilka motiv som kan anföras. Att de dumpar och försämrar - för alla. De är inga offer. Klart att de inte skall särbehandlas.
Gå med i facket eller åk hem!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar