Gefle Dagblad hör av sig. En läsare har kontaktat tidningen, bett om min e-postadress. Med anledning av en artikel ur min hand om tystnadskulturen på Högskolan i Gävle. (GD 12/6 2018)
Det visar sig vara en student från samma högskola. Studenten, vi kan kalla henne K, har utsatts för kränkande särbehandling av två lärare. K är förtvivlad och söker hjälp. Jag ber henne utveckla vad som hänt. Hon nedtecknar en beskrivning som är mycket konkret och detaljerad. Därmed blir den oundvikligen vederhäftig. Den berör.
Vad är det som pågår däruppe på Kungsbäck, hur pass representativt är K:s fall? Är det vanligt förekommande att studenter behandlas på detta sätt?
Jag är fullt medveten om att en situation kan tolkas på olika sätt av de inblandade. Men K:s berättelse, sakligt redovisande ett händelseförlopp, tyder inte på något annat än att det hon beskriver är med verkligheten överensstämmande. K har behandlats mycket illa. Ingen tvekan om den saken.
Lärarna har anmälts av K. Liksom deras avdelningschef. Modigt. Känsligt anmäla dem som har makt över en. Men K gör det enda rätta. Hon har fog för att anmäla. Så här får det inte gå till. Dessutom med metoo i färskt minne. De två lärarna är män.
Inget har dock hänt. Inget tyder i skrivande stund på att högskolan tänker ta detta på allvar. K mottager enstaka mejl från chefspersoner. Avmätta och avfärdande. Inga klara besked om att erforderliga åtgärder kommer att vidtagas.
Det finns, det vet jag som gammal SACO-ordförande, klara rutiner för hur en dylik anmälan skall hanteras av organisationen. Men det sker inte denna gång. Inget händer. Trots att man är skyldig att agera.
K hör flitigt av sig till mig. Jag lider med henne. Maktlösheten och utsattheten. Att behöva söka råd hos en som varit borta från högskolan i snart två och ett halvt år! Inte mycket jag kan göra. Förutom att offentliggöra.
Vad vill högskolan skall ske? Tyvärr lätt att bli misstänksam. Hoppas man på att ärendet skall försvinna i och med att tiden går? Hamna i glömska? K förväntas fortsätta sin utbildning som om det hon utsattes för egentligen inte var något att hänga upp sig på? Med repor i själen. Sviktande självförtroende.
Skamligt!
Högskolan i Gävle är en statlig myndighet, skyldig att följa lagar och agera rättsenligt. Lärarna och avdelningschefen är statstjänstemän. En statstjänsteman förväntas uppträda korrekt och oförvitligt. Allt annat är att inte sköta sitt jobb korrekt. Det är att demonstrera olämplighet. Maktmissbruk är ett ord som ligger nära till hands.
Ytterst är rektorn, Ylva Fältholm, ansvarig för verksamheten i myndigheten.
Skall K behöva kontakta Janne Josefsson för att något skall hända?
Högskolan i Gävle brukar stolt marknadsföra sig med att den sätter studenten i centrum.
Upp till bevis!
Bild: Högskolan i Gävle. Bildtext: Årets studentstad (Läs: Gävle)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar