torsdag 16 maj 2019

Svenska journalisters förlorade yrkesheder













Gammelmedier, säger åtskilliga. Ett i mina ögon oprecist begrepp. Mainstreammedier träffar bättre. Main stream. Fånga, snarare uppfordra till eller uppfostra, en allmän opinion. Det som också kallas åsiktskorridoren. Och som man bör hålla sig inom, känna till dess väggar. Om man inte vill få problem. Svälj det som förmedlas till dig och tig. 

Jag berörde häromdagen det stormiga 1970-talet, med anledning av Sven Lindqvists bortgång. Günter Wallraff var den gången en journalistisk förebild. Att wallraffa blev ett vedertaget begrepp. Grävande, kritisk journalistik - riktandes sig mot överhet och makt. Vi härnere - dom däruppe. 

Den offentliga lögnen, som Strindberg hårt angrep, skulle spräckas. Alla försök att dölja och täcka över. Maj Wechselmann begick ett uppmärksammat reportage om SAAB där hon spelade söt, dum och oskyldig, avslöjade de uppblåsta direktörernas fula spel under täcket med politikerna.

Härliga tider! Nu har vi bara Janne Josefsson. (Se honom på onsdagskvällarna i SVT!) Ensam själ i den massmediala öken. Åtminstone i gammelmedierna. 

Vad som hände med de svenska journalisterna, deras okritiska samfällda, maktvänliga hållning, blir en fråga för den framtida forskningen. I stället för att kritiskt granska verkligheten, förskönar eller mörkar man. Ofta känsloladdat och hänfört. Greta-effekten. Eller terroristen Skråmos sju barn. 

Man talar inte om hur det är, är inte konsekvensneutrala. Hjälper en svajande statsmakt på traven. Statsmedier - i praktiken. 

Mats Knutsson-journalistik. Lagom kritisk mot de härskande. Ta partiledardebatterna i SVT. Eländigt.

Hur kan journalisterna utan vidare förmedla ministrarnas lögner om att det är en åldrad befolkning som ligger bakom alltfler kommuners usla ekonomi? Vi gamlingar har gjort och gör rätt för oss. Trots det är många av oss, även sådana som varit yrkesverksamma hela livet, fattigpensionärer. 

Var i helvete är våra surt intjänade pengar? Och till vad går vår höga skatt på låga pensioner? Den pensionärsskatt som Löfven ljög skulle avskaffas. 

Snacka inte strunt. Alla vet ju att det är massinvandringen som ställer till det för den kommunala ekonomin. Och det vet journalisterna också. Om de inte fullkomligt har låst in sig i en Söderbubbla, en korkad Schyffertverklighet. De gör sig villigt till megafoner och papegojor. 

Varför är sanningen så farlig? För vem? Är det populasen eller makten som måste skyddas?

En gång i tiden ägde de etablerade medierna journalistisk anständighet. Så är det inte längre. Sociala medier, heller inget bra uttryck, har tagit över rollen som verklighetsgranskare. Klart att rösterna på nätet fördöms med de grövsta ord - av dem som slutat granska. 

Hur gick det till när svenska journalister förlorade sin yrkesheder? Vad var det som hände? Egentligen?

Fotnot. Heinrich Böll skrev en mycket uppmärksammad bok med titeln Katharina Blums förlorade heder. Om hur journalister, läs: Springerpressen, när de uppträder som cyniska, hänsynslösa gamar kan förstöra en människas liv. I Sverige har vi Virtanen och Timell. Kanske även i viss mån Kronér. Men den senare verkar ha fått nåd. Skämmas bör de som tog hans jobb när han var bannlyst i rutan. 

3 kommentarer:

  1. Hej, kloka ord som vanligt. Håller med dig om precis allt.
    Vill dock göra ett litet tilägg från mitt enkla perspektiv, problematisera ytterligare en nivå.

    Jag brukar säga till alla dom jag träffar på dagligen, över en Trocadero eller en öl, att jag är den förste att hjälpa till att stänga våra gränser för s k massinvanding. Den dag vi slutat exportera vapen som används i konflikter t ex Jemen, slutar stödja terrorism så som i Kosovo och Tjetjenien, slutar importera billig arbetskraft och importerada varor som bidrar till ojämlikheten i världen. Ja, då kommer jag stå på barrikaderna och försvara landets gränser mot massinvandring. Tills dess kommer jag att försvara varje människas rätt att få hjälp av landet som lever gott på vapenhandel, import från länder med vidriga arbetsförhållanden och billig arbetskraft.

    Hur den åldrande befolkningen kan bli en kostnad för kommunen är en gåta. Vi blir allt friskare, och därmed billiga för kommunen allt längre upp i åldrarna. Landstingen/regionerna får högre sjukvårdskostnader för de äldsta, men för kommunerna är allt fler friska pensionärer ren vinst. Att statistiken döljer frågetecken är vi överens om. Men på samma vis som massinvandring utmålas som extremt kostnadsdrivande av vissa, utmålas pensionärer som kostnadsdrivande av andra. Sanningen är att det bara är en kvasi-diskussion inonm det kapitalistiska systemet. Alla ljuger. Pengar är en religion som funkar så länge tillräckligt många tror på den. Amen :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, ännu en gång, Pedro för en stimulerande kommentar! Det retar och stör mig att i detta åldersfascistiska land skall nu vi "gamlingar" hängas ut som den stora kostnaden. Köttberget, som den där Nudel, eller vad han hette, sa. Det är myt och lögn detta med ålderskostnaden. Hörde nyss ett av statsråden upprepa myten och lögnen. Vad gäller massinvandring och anhöriginvandring - viktigt diskussionen är öppen och bygger på fakta. Let reality speak.

      Radera
  2. Ja, mycket är myt och lögn. Själv bor jag på landsbygden, vi får höra att vi lever på bidrag! I själva verket är ju bidragen som avses ett förteckt konsumentstöd som gör att svensken kan köpa billig mat. För bonden är stöden bara ett hinder för reell lönsamhet. Vi har obefintlig kollektivtrafik men när vi kör bilen till jobbet gnälls det att vi bidrar till klimatförändringarna. Sanningen är att vi är färre, mycket färre, tjänar mindre och konsumerar mindre, därmed bidrar vi betydligt mindre till växthusutsläpp och klimatförändringar än stadsborna.

    I staden heter bidrag till vägar, kollektivtrafik och offentlig service INVESTERINGAR - det är något mycket fint som äras skall. Även om det leder till att fler ansluter sig till den urbana livsstilen och därmed ökar påfrestningarna på samhället, ekologiskt och socialt.

    Ja, vi är ålderfacsister, identitetsfascister, etniska fascister m.m. Sverige är så vackert på ytan, men när man skrapar lite kommer brunkletet fram.

    Vi har fina tåg- men dom kommer aldrig i tid (idag skulle jag varit hemma 20.00, kom hem 22.30), vi har jättefina sjukhus med all utrustning alla läkare kan önska sig - likväl har vi köer till de flesta operationer och väntetider på akuten som få länder har. Politikerna skyller på folkets beteenden och försöker skapa styrmedel för att ändra dessa fekaktiga beteenden.

    Dubbelmoral styr vår samhällsutveckling, vi är så duktiga på att påpeka flisan i vår broders öga, men blundar för bjälken i vårt eget. Jag är så trött och desillussionerad, samtidigt naiv som tror att något kan bli lite bättre...

    SvaraRadera