Födslovåndor

Lägger sista handen vid "Livets känsla: 31 entréer" som jag gjort tillsammans med konstnären Erling Öhrnell. Vår sjätte gemensamma bok. Ett sällsynt stimulerande samarbete för min del. 

Sista och sista förresten. Nu tog jag i. Allt är relativt, som Einstein konstaterade. När det börjar närma sig oåterkallelighetens ödesmättade ögonblick, varvar jag upp mig å det grövsta.

Rädd att ha missat något. Vad nu det skulle kunna vara. Jag kan inte låta bli att nervöst kasta mig ned i den text som egentligen - ännu ett riskabelt ord, också det med mycket relativ innebörd - borde vara färdig vid det här laget. 

Upptäcker till min förtrytelse naturligtvis snart något jag inte observerat förut. Den som söker skall finna, som det står i den heliga skrift. 

Blind för sin egen text, brukar det heta. Det är dubbeltydigt. Vid det här skälvande laget, en minut eller en halv i tolv, både ser och ser jag inte vad som står. Och alltför lätt att börja läsa det innehållsliga, förlora den omutliga korrekturblicken. 

Min framlidne vän och förläggare Gert Nilsson hade en författare, en inom parentes originell och egen sådan (de flesta på Korpen var ju sådana på den tiden) i sitt stall som var betydligt mer textneurotisk än jag. Inga namn! 

Han kunde till och med försöka ringa tryckeriet mitt i natten för att få till en allra sista (?) korrigering. När han plötsligt fastnat i något som han inte kunde släppa.

En kollega till honom på samma förlag, en hetlevrad sociologiprofessor med judiskt påbrå, kunde ta manuskritik från utomstående ögon för antisemitism. Rör inte mitt manus. Till saken hör att han var usel på kommatering och behövde hjälp. 

Efter att ha haft förmånen att ha Bo Ejeby på Bokförlaget Korpen som redaktör - finns ingen bättre i detta avlånga land - fattar jag att det behövs fler ögon än mina. Min hustru är utrustad med falkögon och ser det jag missar.

Men födslovåndorna består. Trots alla barn, vid det här laget har det blivit en stor barnaskara, som jag är pappa till. Det blir inte lättare med tiden. Men nu måste jag skärpa mig, slå igen och lämna ifrån mig. 

Eller?

Bild: Viltuppslagsverk