Bussiga syrran, postkassörska, skjutsade mig i sin blå bubbla ned till den besjungna staden vid Fyrisån. Runt 13 mil söderut. Inte längre. Men kändes som ljusår. En helt annan värld än den jag var förtrogen med. Helt okänd, ändå lockande.
Höstterminen 1968 skulle ringas in och jag registreras. Ordet skrämde mig. Lät som jag skulle mönstra inför lumpen. Synas i sömmarna.
Ljusår, ändå stora förväntningar. Baserat på önsketänkande och växande längtan bort. De två sista gymnasieåren en långsam kvävning. Och så brukssamhällets alltmer tilltryckande konformitet. Hela tiden se upp för att inte stämplas som "händig".
Upsala och universitetet: den gränslösa friheten väntade. Tankens lyft. Here I come!
Jo, pyttsan.
Inhyst i en studentbarack utmed Villavägen. Ganska snart upptäckte jag hur saktfärdiga de flesta föreläsarna var. I och för sig blev den goda effekten att jag började läsa på egen hand. Men mina förhoppningar om att bada i inspirationskällor kom på skam.
Det skulle skrivas "akademiskt". Inte passade det mig, den fantasisprängde. Följa strikta regler. Tillämpa vetenskaplig METOD för att det producerade skulle kunna godkännas. Inte ta ut några svängar. Inget lustskrivande.
"Bevisets väg", inte "upptäcktens", måste beträdas. Nyfikenhet och kreativitet glömmas. Manualerna följas.
Argt blängde jag upp mot Thorilds välbekanta devis ovanför ingången till den vördnadsbjudande universitetsaulan. Om att tänka rätt och inte fritt. Inte stämde det på Thorilds frejdiga, olydiga person förstod jag långt senare när jag visste om hans biografi.
Den akademiska "miljön". Jo, jo.
Under dagliga långpromenader, när jag från och till umgicks med planer avbryta mina studier, passerades Bollhuset nära Svettis där det beryktade stormötet hölls. Beslöts att judiska medicinstuderande inte skulle räddas undan nazisterna och erbjudas en fristad.
Upsalaförfattaren Ola Larsmo har tecknat detta skamliga kapitel i universitetets annars stolta historia. Med många sentida kända namn förekommande.
Rasbiologiska institutet. Syftet utveckla ett rasbegrepp på vetenskaplig grund. Det skulle komma att användas för selektion. Inkludering - exkludering. Massterilisering. Eutanasi. Mengele på perrongen.
Till förgrundsgestalten Herman Lundborg, som jag just nu läser om i Maja Hagermans fylliga porträtt av honom i "Käraste Herman", avser jag att återkomma snart i en text.
Lundborg som förekommer i den dråpliga svenska filmen "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann".
PS. Syrrans blå folka lånade jag för att köra upp i som privatist. Det gick åt skogen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar