måndag 25 november 2019

Gigekonomin och medborgarlön











Häromdagen rörde jag i min blogg vid den "nya" ekonomin som egentligen inte förtjänar att kallas så. 

Det är väl snarare den gamla kapitalismens återuppståndelse i dess mest utstuderade rovdriftsform, före fackföreningar och annat enligt arbetsköparen profithotande otyg, vi bevittnar. 

Två saker drev mig till tangenterna.

Broder Hasse i Åkersberga berättade med mörk stämma om ord han växlat med kvinnlig personal inne på ICA. Anställda på timmar. Svårt få ekonomin att gå ihop. Utsatta och otrygga. Det framgick inte om de är fackligt organiserade. Tveksamt. 

Det andra var en kontakt med Fredrik Nilsson, redaktören för en i vår kommande antologi om digitaliseringens innebörder, med arbetslivsimplikationer. Inom parentes en ung man med huvudet på skaft. 

Jag vädrade en idé jag umgåtts med en längre tid. 

Som tidigare forskare och föreläsare i ämnena organisationsteori och ledarskap lutade jag mig mot centrala begrepp, "käpphästar" skulle nog Johan Asplund ha sagt, som utgick från premissen om fast anställning. Lägg till "trygg", åtminstone i många fall.

Begrepp såsom företagskultur, motivation och engagemang. För att knyta medarbetaren hårdare till organisationen. Befrämja lojalitet.

Men med gigjobben, SMS-jobb pratas det till och med om emedan man kallas in till jobb och det kan ske med kort varsel (osökt tänker jag daglönarsystem eller skubben förr i hamnen) behöver ju inte arbetsköparen motivera och engagera personalen. 

Behöver inte bry sig, "personalvårda". Slit och släng ledstjärnan. Passar inte galoscherna, så finns det andra gigare man kan messa in. 

Hänsynslös exploatering pågår i Löfvenland med en före detta fackpamp som statsminister. Och trots allt retoriskt tjat om "arbetslinjen". Eller kanske skall vi förstå att detta ovärdiga som pågår är arbetslinjen i praktiken? Cynismen iscensatt.

Nog dags att kliva ned från käpphästarna. Men vilka begrepp skall ersätta dem jag hittills använt för att förstå, men även kritisera och anlägga normativa synpunkter på  organisationsverkligheten? Det får jag återkomma till, som politikerna brukar säga.

Den tygellösa migrationspolitiken, massinvandringen, har gjort medborgarlönsförespråkare modlösa. Hur förfäkta medborgarlön när ett stort antal utifrån kommande människor utan vidare fått det? Är det inte lika bra att lägga ned projektet?

Nja, jag skulle inte kalla socialbidrag, på nysvenska försörjningsstöd, medborgarlön. Denna är inget bidrag. Den måste laddas med en mer offensiv innebörd. I begreppet bör ledet "medborgare" aktivt förstärkas. André Gorz idé om "samhällstjänst" kanske dammas av. 

Jag anser att läget aldrig varit så bra som nu för att öppet diskutera medborgarlön. Mot bakgrund av det ovan sagda. Kanske dags för den grånade Skriftställaren, som med sina böcker på 1990-talet väckte frågan, att på nytt spela en framträdande roll? 

Jag säger som politikerna ännu en gång: jag får återkomma om detta.

Bild: Tidningen Chef

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar