En stor centraleuropé och hans plats i Stockholm

Stannar till och pustar i värmen, ryggsäcken klibbar, blicken fastnar i en skylt, svarta bokstäver mot vit bakgrund. Inte visste jag att Peter Weiss hade förärats en egen plats på Drottninggatan i Stockholm. 

Granne med klassiska restaurang Rydbergs, i samma hus ägde Författarförbundet bostäder. Jag övernattade där ett par gånger. 

Förbundet har inte längre kvar sina bostäder. Och jag är sedan länge inte medlem, nepotism och kotterier frodades i förbundet. Kliar du min rygg, kliar jag din. Inget för en provinsintellektuell, fjärran från huvudstadens snäva gemenskaper, som undertecknad.

Denna soliga julisöndag hänger människor med mjukglassar i näven på Weiss plats. Undrar om någon enda av dem vet vem han var. Läst eller sett något av denne store centraleuropé: konstnär (surrealist), dramatiker (Mordet på Marat, Rannsakningen) och intellektuell (romantrilogin Motståndets estetik).  

Från och till har det diskuterats om Centraleuropa är ett geografiskt område eller snarare skall förstås som en mentalitet, en hållning. I det första fallet har det väl stökats till av att Sovjetunionen ockuperade länder i öst efter andra världskriget. 

Och de förföll snabbt med stalinister vid rodret. Även de tidigare intellektuellt glänsande metropolerna i Bulgarien, Rumänien och Tjeckien. En unik kultur gick i graven. 

Nå, jag bestämmer mig för att det är en mentalitet, en hållning (och som jag ville dela). Mycket speciell. Man slår sig aldrig till ro i tillvaron, man låter sig aldrig bekvämas. Intellektuellt förblir man i exil, överger aldrig tankens illojalitet, man tillhör inte eller försvär sig åt någon. 

Och därmed blir man en nagel i ögat på Makten, oavsett vad den kallar sig. Det blev också Weiss. 

Lägg till en särartad humor, minns Kafka och Thomas Bernhard. 

Peter Weiss, född i Babelsberg utanför Berlin, var en stor centraleuropé. För stor för randstaten Sverige där han hamnade på flykt undan de bokbrännande nazisterna och deras hesa skrålande: "En riktig tysk är ingen intellektuell." 

I Sverige blev han kvar tills hans hjärta inte orkade mer, blott sextiosex år gammal avled han.

Helt rätt att hans plats ligger där den ligger, längre upp på Drottninggatan Blå Tornet, Titatens sista bostad. Men varför dessa citat från honom i gatan? Att trampas på av turister på väg till Grönan och ABBA-museet.