När Lasse Berg i "Skymningssång i Kalahari: Hur människan bytte tillvaro" (originalutgåva 2011) fördjupar sig i sanfolkets livsstil i Kalahari, eller söker upp papuanerna på Nya Guinea, som upptäcktsresanden Sten Bergman på sin tid berättade om för en hänförd publik runt om i landet, då har jag svårt att släppa e-boken.
Däremot de mer allmänna resonemangen om mänsklighetens "utveckling" - ett positivt värderande ord som kan diskuteras - känns mer tunglästa. Om än intresseväckande med ett mycket långt, för att inte säga direkt svindlande tidsperspektiv.
Sanfolket är ett så kallat samlarfolk. Två timmar om dagen jagar de, bytet delas sedan lika. Resten av dagen samtalas och skrattas det - i en varm och jämlik gemenskap.
Bergs tes, som han driver och som jag finner djupt tilltalande, är att eländet började när vi blev bofasta och övergav nomadlivet. Vi förmådde efterhand producera mer mat än vi behövde för eget bruk, icke-producerande grupper kunde i och med det försörjas.
Beskattning blev därtill möjlig. Och så småningom formuleringen "Under orättfärdiga skatter digna vi neder." Någon kved: - Vad får jag för pengarna?
Värst av allt när "utvecklingens" linjer skall dras: överheten träder fram på scenen, det dagas för chäferna. Och då blir det knas, för som Lasse Berg skriver: "Vi är helt enkelt inte konstruerade för att lyda." Så det så!
Och Berg fortsätter, grundar det på sina noggranna studier: "Vi har av naturen svårt med chefer."
Det var ju det jag visste! Det fanns en gång ett chäfslöst, paradisliknande tillstånd i mänsklighetens historia. Och det är det naturliga tillståndet. Chäferna kom samtidigt med alla sjukdomar när människorna blev bofasta och levde alltför tätt inpå varann.
Genast kunde virus, chäfsviruset ett dylikt, få fäste.
Närheten till domesticerade djur alstrade tidigare okända sjukdomar, smittkopporna började hos dromedarer. Osökt tänker man covid och fladdermössen i Kina.
Klockan kan inte vridas tillbaka, hur gärna man än önskade det. Men det förtjänar påminnas om att det fanns något annat och bättre än det nuvarande. Vi kan anlägga ett jämförande perspektiv, därmed tydligare urskilja samtidens bristande kvaliteter.
Samtidigt som jag läser Berg noterar jag till min förskräckelse att Allers tänker pensionera Kronblom - av ekonomiska skäl (löjligt). Det är väl de trångsynta dirrarna på Egmont som fått för sig nåt. En ren och skär skandal! Hands off Kronblom!
Om det är någon som skulle platsat bland sanfolket och på Nya Guinea så är det Kronblom: sofflockets filosof, den kontemplative levnadskonstnären, den fullfjädrade experten på att ta det lugnt. Vi andra är förstörda av civilisation och "utveckling", rusande runt i ekorrhjulet.
Utan att egentligen fatta varför. Medan det korta och enda livet förflyktigas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar