Statsministern beger sig till Utøya med anledning av att tio år gått sen dödsskjutningarna av unga socialdemokrater. Klart han skall göra det, visa solidaritet. Men varför åker han inte också och kanske först till Göteborg och träffar den unga, gravida änkan till den ihjälskjutna polismannen?
Eller till Flemingsberg för att ge sitt stöd åt familjen till de skottskadade små barnen, fadern har ju bett om det och samtidigt bett om att få veta vad regeringen tänker göra åt all kriminalitet. Ja - vad tänker regeringen göra?
Statsministerns uteblivande, vågar han inte eller vilken är hans (bort)förklaring, kan dessvärre tolkas som att han vänder de drabbade och även oss andra, som frågar oss oroligt vad som händer med vårt land, ryggen.
I tv ser jag Morgan Johansson debattera - nå, "käbbla" kanske ett bättre ord - med moderaternas Johan Forssell. Den senare använder det mycket allvarliga uttrycket "inre terrorism". (Det borde framkalla ett undantagstillstånd med insättandet av militär för att skydda oss.)
Johansson rabblar som han brukar siffror: antalet poliser har ökat, fler har frihetsberövats och så vidare. Vad hjälper det, skjutningarna fortsätter bara. Hans siffror är i det perspektivet noll och intet värda.
Inte ger det oss polismannen tillbaka, eller andra som fallit offer för den inre terrorns besinningslöshet.
Jag brukar, som den som följer mig vet, citera framlidne ledarskapsforskaren Richard Hackman som jag lyssnade till på ett seminarium vid Harvard: "Vill man studera ledarskapet i en symfoniorkester, lyssna efter hur det låter."
Hackman redovisade sin forskning om internationellt erkända orkestrar med världsberömda, karismatiska dirigenter. Med nyter, mytbefriad blick.
Klokt och avkylande all ledarskapsromantik. Det kan även citeras om mitt älskade hockeylag Brynäs där tränarna kommit och gått i strid ström, minst en geniförklarad. Inte har det syns på isen, det sistnämnda. Spelet har inte "låtit" bra.
Överfört: om du skall studera det politiska ledarskapet i Sverige, lyssna inte till vad Johansson och kompani säger - utan hur landet "låter". Bara att konstatera: Sverige saknar ledarskap. Det kan bara fortsätta att gå åt fanders.
Bild: Herbert von Karajan. udiscoverbilder.com
Vissa undrar om galet våld kan utlösas av mediala pk-floskler som bara skrivs i syfte att provocera & spela moralisk översittare. Den falska duktigheten kanske kan vara farlig.
SvaraRaderaDen "falska duktigheten" ÄR farlig, med åtminstone för min del provocerande effekter. Jag kan inte låta bli att i sammanhanget tänka BLM. Statyer som vräks över ända. Gatuskyltar som skall bytas ut i Berlin. Poliser och idrottsmän som knäböjer till stöd för BLM, knappast av övertygelse utan för att vara de rättrogna till lags. En samhällsatmosfär där vett och sans är som bortblåst. Det skrämmer mig.
SvaraRadera