"Dom heter ofta något konstigt"

Nu tjötas det i statsmedierna om att Johan Pehrson tagit bladet från munnen och öppet talat illa om samarbetspartnern SD inför partikamrater från Sandviken. Inte intresserar det mig särskilt mycket. 

Men man kan ju undra om han i sin enfald trodde att han talade för obrottsligt lojala kumpaner som kniper i alla väder. Icke minst i kontakten med skandalhungrig press.

Eller sa ha det han egentligen tycker - i ett vad han trodde obevakat ögonblick långt från huvudstaden? Ingen tunga som slant. Eller var det ett listigt, dubbelsidigt drag från rådgivarna: håll SD-kritikerna inom partiet lugna samtidigt som Tidö-avtalet gäller. Var kluven!

Inte vet jag, men inte blir jag klokare av att lyssna på den där Pehrson. Någon stor talare eller god retoriker är han inte. Stapplar sig verbalt fram, krånglar in sig, kläcker ur sig plattityder. Älskar säga "sött och salt" om förhandlingar. Låter som en godispåse.

"Liberalerna" kallar de sig numera. "Folkpartiet", säger jag. 

I Sandviken var alla, ja nästan, socialdemokrater. Läraren i historia på gymnasiet, utrustad med punschnäsa och fluga som skrattande inför oss elever kallade socialdemokratiske handelsminister Lange "fula gubben", var höger. 

Jag tog illa vid mig, men sprang inte kränkt, som var och varannan är nuförtiden, till rektorn och anmälde honom. Sa dock inget till mamma. Bäst så. Hon satt i styrelsen för Hem och Skola. 

Folkpartist var någon enstaka lärare. Eller egen företagare. Ej sprungna ur de kollektivanställdas led.

"Dom heter ofta något konstigt", visste min mamma, en socialdemokratins dotter. "Det är nog taget." Hur kunde man bara vara något annat än socialdemokrat? Obegripligt i hennes röda ögon.

När min syster kom hem med en käresta som läste Expressen fick mamma nästan spader. Det gjorde man bara inte. Och när jag började medverka på kultursidan i Gefle Dagblad var det inte populärt. Svika Arbetarbladet! Och Rörelsen.

Samarbeta med en redaktör som var oorganiserad! Vad hade hänt med sonen! Var det Uppsala och universitetet som satt griller i skallen på honom? Bäst om han stannat hemma på bruket.

Nå, den där surrkusen Pehrson ger jag inte mycket för. Folkpartist eller icke. 

Bild: (c) Markus Oscarsson