Satans sjukdomar!

Jag brukar börja dagen vid sjusnåret med fil och en kopp snabbkaffe framför dumburken. Den står på, men inget ljud. Orkar inte med flamset och tramset, "gymnasisterna" som anställts som programledare. Kanske kräver de inte mycket i lön. Vad vet jag? Skulle inte förvåna mig.

När Vädret kommer slår jag på ljudet, framförallt när jag skådar meteorologen med sitt härliga "ostkysten". Någon enstaka gång när det handlar om min region. Som häromdagen efter att det skjutits på öppen gata. Var håller nye justieministern, "Strömming" eller vad heter, hus? 

Snart kanske även han börjar yra om "förebyggande arbete" för att slippa ta i med hårdhandskarna. Jag ger inte fem öre för den tillträdande regeringen. Rätta mig om jag har fel. 

I morse dök plötsligt Lars von Trier upp i rutan. Men inte den vanlige von Trier. Inte den karismatiske. Inte den retsamme, med den typiska passa er noga - blicken. Utan en avmagrad, stapplande von Trier. Svårt skakande. Han har diagnostiserats med Parkinson. 

Frågan ställs i inslaget om Rigets tredje säsong, Exodus, blir det sista han gör. von Trier drar inte på smilbanden en enda gång, berättar att inspelningen tog flera år och ofta var direkt "obehaglig". Det sista preciseras inte, man tvingas gissa vad han menar. 

I Exodus är det enda man får se av von Trier hans skor under ett draperi. Han ville inte, som tidigare, visa sig med smoking, fluga och allt medan han uttalar sitt "man må tage det gode med det onde", skyller i tv-intervjun på att han är fåfäng.

Just nu begår jag en omläsning av Mårten Blomkvists bok om svärfadern Bo Widerberg: Höggradigt jävla excentrisk (2011). Jag håller Widerberg för att vara en av de största europeiska filmkonstnärerna. Skymdes av "Ingvar", Widerberg kallade honom så, Bergman.

Men inte var han lätt att ha att göra med, om man säger så, lika lite som den danske kollegan i fornstora dagar. Verkliga begåvningar är ju inte det. Och ska heller inte vara. Lämna det lätta och "smidiga" till medelmåttorna, blekfisarna.

Widerberg gick bort i kräfta 1997. Jag söker få tag i Kvarteret Korpen för att beröras av mästerverket ännu en gång.

von Tier anser jag vara den nu levande främste filmkonstnären i Europa. Hans tredje säsong av Riget är helt makalös, låter sig inte fångas med ord, dylika bara banaliserar det mångtydiga konstverket, filmmediet utnyttjas på det mest briljanta sätt till det yttersta. 

Jag kan inte tänka tanken att det inte skulle komma något mer ur hans hand. Det får bara inte vara så, jag avser mejla Peter Aalbæk Jensen, producent på von Triers bolag Zentropa, som jag haft kontakt med. Dessa satans sjukdomar!

Bild: uniavisen