Idag firar vi Hjalmar!

Idag har Helmer och Hjalmar namnsdag. Det slår mig: är det överhuvudtaget någon svensk gosse som döps till Helmer nuförtiden? Eller, för den delen, Hjalmar? Skulle inte tro det. Men det gäller väl också Lars. Och andra hederliga, "gammeldags" svenska mansnamn. 

Kevin eller Muhammed är väl mer poppis, skulle jag på rak arm gissa. Utan att gräva i saken.

I Sandvikens IF:s laguppställning, till exempel, noterar jag få med traditionellt blågula namn. Nya tider nu, evige rödvästsupportern Ekstrand! Glöm Hodin, Andersson och Jansson. Arne, Lennart och Bengt i förnamn. 

Lätta att komma ihåg till skillnad från de namn som häftar vid dagens lirare på konstgräset. Jag kan varken stava till eller uttala dem. Jo, den infernaliskt skicklige bollkonstnären i laget heter "Junior". Men också något mer, vad det nu är. Se där.

Omöjligt för mig att dagen till ära inte tänka Peter Flack och hans Hjalmar från Närkes Viiiby. Det Eva Rydberg betyder, numera betydde, för Fredriksdalsteatern, detsamma kan sägas om Peter Flack och den årligt återkommande revyn i Örebro. Utan Eva och Flack - no way.

Fast Hjalmar och hans glada gäng har förstås flyttat ut från Örebro. Till Brevens Bruk, en för mig totalt okänd ort. Kan inte placera den på kartan. Finns den ens på Google Maps?

Min dröm har inte falnat att en gång få se den oförliknelige Hjalmar Berglund, småfräck i munnen, bag i handen och tofs i håret, och de andra i revyn live. Bland dem Flacks granna fruga Kühler. 

Hjalmars fru Hilda förblir osynlig i revyn. Men ständigt omtalad.

Drömmen att få se revyn live tänds varje gång vi på E4:n passerar Viby på väg mot Lisch. Eller varje höst mot Göteborg och Stenas färja till Frederikshavn. 

Liksom jag påminns om den mordanklagade Olle Möller. När vi befinner oss i samma trakt där han for runt och krängde potatis. Var han ändå skyldig, trots att han förnekade det ända fram till gravens rand? 

Det trodde mamma. Gick nog på Möllers utseende som hon fann "lömskt". Hon hade sina föreställningar om hur människor skulle bedömas, det fruntimret. Och på det bet inga argument.

Modern som, apropå Hjalmar, mottog Hjalmar Branting-medaljen för lång och trogen insats för socialdemokratin. Jag har den i förvar. Hjalmar Branting har dock aldrig stått högt i kurs hos mig. Förlåt, mamma.

En svensk Lasalle, dämpande reformist, när revolutionsstämningar grydde i Sverige. Och något annat var möjligt. En annan väg än den valda. Socialdemokratin hade den historiska chansen. Men valde systemväkteriet framför systemförändringen. 

Om Taubin, eller "Bagdad Baudin" som vissa kallar honom för hans "sanningsrelativism" (snällt sagt), är dagens socialdemokrati personifierad, vad finns mer att tillägga? Godnatt, S!

Just nu läser jag om Hjalmar Brantings son Georg hos Ingrid Carlberg i boken Marionetterna. Politiskt långt till vänster om fadern. Döper någon sitt barn till Georg idag? Skulle väl inte tro det.