Sverige ska, till varje pris, in i det Nato som journalisterna, jag menar samtyckesproducenterna (lånar uttrycket från mediekritikern Noam Chomsky), benämner "fredsbevarande" organisation. Och utan att folket tillfrågas. Vad säger grundlagen, vad kräver den?
Jag har mått illa när jag sett Kristersson eller Pelle Plutt, försvarsministern, fjäska och hålla på. Krypa för de stora grabbarna. Som det en gång kröps för gaphalsen i Nazityskland.
Knappast en förtroendeingivande statsledning. Strängnäsgrabben satt väl förresten i den regering där Reinfeldt var statsminister. Öppna våra hjärtan skulle vi. Jo, jag tackar jag. Läser på skärmen om förliden nyårsnatt. Bråk och stök. Raketer som fyrats av mot blåljuspersonal.
Nog fattar man vilka galningar som ägnat sig åt att attackera blåljuspersonal en "festlig" nyårsafton. Dem vi öppnade våra hjärtan för.
Och så skall amerikanska soldater släppas in på svensk mark. Med särskilda privilegier. Säkert kärnvapen på släp. Inte heller här tillfrågas folket om hur vi ser på saken. Det räcker inte för mig med att riksdagen säger ja och amen.
Vi har parlamentarism, men det är inte det samma som folkvälde. Inte med partier som skattefinansieras och därigenom i praktiken blir medlems- och väljaroberoende. Jag har noterat att allt flitigare förekommer den av Gérard Mermet myntade termen demokratur.
Jag kan inte låta bli att tänka på den högskola där jag var aktiv som facklig representant för SACO. Och därför ofta förhandlade med den eländiga ledningen, rektorn och hennes lydiga entourage. Förhandlade är ett missvisande ord. Det handlade ju essentiellt inte om det.
Vi informerades. Pliktskyldigt. Kördes över. Med hjälp av MBL, "Tutan" med fog kallad. Jag skrev, jag vet inte hur många, reservationer mot på förhand fattade beslut. Meningslöst och legitimerande den odemokratiska beslutsprocessen.
Jag borde inte lånat mig till att agera nyttig idiot. Vad som lyste med sin frånvaro var att ledningen begick en ordentlig risk och konsekvensanalys. Turerna de samma nu när regeringen agerar.
Hur påverkas vi av ett Nato-medlemskap? Vad riskerar hända? Och vad riskerar hända med amerikansk trupp på blågul mark? Konsekvenser? Implikationer? Vad vet vi?
En ordentlig risk och konsekvensanalys måste självfallet göras. Och öppet redovisas för folket. Nu skyndas det på. Det är inte statsmannakonst. Det är fixarnas julafton.
Är det trial and error som gäller? Den nuvarande statsledningen beter sig i mina ögon fullkomligt ansvarslöst. Leker med vårt nationella öde. Som sagt, inte är det statsmannakonst som utövas.
Jag tror inte på det där om att vi lär något av historien. Men det vi nu bevittnar, det har skett förut. Fyller mig med fasa.
Foto: Tidningen Global
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar