Fatta, gubbstrutt!

Tidigare idag långtradare som lastade kaffe utanför Gevalia, jag ser den klassiska fabriken från bostaden. Men nu ingen tradare som väntar på att få sticka väg. Området övergivet. Kamerabevakat. 

Såg i afton, efter att ha njutit av en dokumentär om Nils Poppe, minst lika bra som Chaplin, den omtalade Hyper Moon av Mia Engberg. 

Till en början tråkade den ut mig. Beklagar. Skam att säga nickade jag till ett par gånger, men startade om. Försökte på nytt. Skam den som ger sig. Som bergsklättraren sa. 

Men så tilltalades jag av den alltmer framträdande poetiska, fragmentariska formen. Det oavslutade och uppbrutnas estetik. Ingen epik. Hur det gått för Engberg efter bröstcancer och kirurgiska ingrepp, det vet jag inte. Framgick inte. Googlar inte för att få veta.

På TV-skärmen, utan att jag hinner trycka bort, en hårt nedbantad Kronér och hans Doobidoo. Gäster Anders Lundin, mannen som ser ut som Toker, och Kattis Ahlström. Tolstoy, dotter till en vitrock på Ulleråker. En av dessa pilletrillare som aldrig borde få ha med patienter att göra.

Stänger av dumburken. Lyssnar på P4 Plus som jag återupptäckt. Musik i min smak! Mycket sextiotal. Riktig musik. Inget rap, hiphop och sådant skit. Bara jag låter bli att googla på artisterna för att utröna om de fortfarande lever. Håller allt mer på så. Fyrtiotalistens ängslan.

Just nu, när jag skriver detta, tonar Hanna från Arlöv med Nationalteatern fram. Kanonlåt. 

Minns ett gig, det heter ju så, i Herrljunga utmed järnvägen ner till Lilla London. Sammanstrålade på efterfesten med en whiskypimplande figur som kände Ulf Dageby. 

Ciderföretaget höll med dryck och chips. Vernissagetalade utomhus, vinden slet i manuset. Jag skriver inte ut konstnärens namn. Härstammande från Königsberg, Flydde med modern undan Röda Armén våren 1945. Undkom i sista stund. 

Risk att jag googlar för att ta reda på om han fortfarande är vid liv. Måste sluta med sådant.

Mörkt och knäpptyst i kvarteret på rullväskornas holme. Nyårsafton. Men från där jag sitter, med datorn i knäet, inte mycket som tyder på det. Knappt något fyrverkeri, inga smällar. Bilxtrar till ibland över Brooklyn. Inte mycket att skriva insändare till Gefle Dagblad om.

Undrar hur det gått i Berlin. Flera tusen poliser utkommenderade. Enligt Berliner Zeitung.

Nyåret 1993 stod vi vid Brandenburger Tor, efter en ojämförbart stimulerande höst i Berlin. Men omöjligt höra kyrkklockorna vid tolvslaget. Det fyrades av så det stod härliga till. Dönade, som det gjorde på Klangberget i Sandviken.

Nästa år, om gubben Ekstrand fortfarande lever, siktar han in sig på en nyårsafton söderut. Malmö eller Köpenhamn. Det är ju där han skall vara. Kan han inte fatta det, gubbstrutten! Inte ska han vara här. Sitta och glo ut mot Gevalia.