SVT-journalister och högskoleanställda tårtans folk

"Swishhoran" som han nedlåtande av de "rättrogna" har kallats, Joakim Lamotte, jobbade tidigare på SVT. I sin senaste bok, jag har inte läst, bara läst om den, minns han hur det var på numera skattefinansierade (även om du inte har tv, bara att betala!) televisionsbolaget.

Lättja och dålig arbetsmoral, man tog med chäfernas goda minne förskräckligt lång tid på sig för reportage som snabbare kunde göras, applåder för den som med ett inslag retade SVT:s huvudfiende SD, det var uppgiften framför alla andra. Och så fikades det i tid och otid. 

Åts tårta så fort tillfälle bjöds. Och det var ofta. Min första tanke: aha, som på min sista arbetsplats med andra ord, en högskola i den stad där Bocken förr brann. Det skulle firas, för minsta lilla anledning. Om någon fyllt femtio. Opererat ett knä. Hittat borttappad plånbok.

En av prefekterna, "avdelningschäfer" heter det numera i dessa antiintellektualismens NPM-tider, var en fena på att finna anledning fixa tårta och ställa till korridorkalas. Jag döpte missfostret till Trivselfascisten. Hon gick mig på nerverna. Minst sagt.

Mig hade hon ett gott, eller om det var ett ont, öga till. Tyckte jag var osocial, höll mig för mig själv, framförde det direkt till mig. Att jag var där för att jobba godtogs inte som skäl för att avstå fikandet och umgänget med kolleger lika spännande som en påstigande i Alvesta. 

Hon fnyste, grädde hängande i mustaschen, åt min pliktkänsla. När man kan fika tillsammans! Eftersom personlig lönesättning tillämpades, låg det nog mig säkert i fatet, förlåt kunde inte låta bli, att jag nedprioriterade det timslånga "fikandet". 

En "akademichäf", fråga mig inte om den missvisade titeln, måste haft rabatt på ett konditori. Ständig dök hon upp med tårtkartonger. Snaskandet hade satt sig i hennes kropp. Hon var inte tjock, hon var smällfet. Och nog den sämsta chäf jag någonsin haft. Det säger inte litet.

Jag kanske skulle läsa Lamotte. Misstänker att igenkänningen blir stor. SVT-journalister och högskoleanställda verkar ha en hel del gemensamt. Orkar inte på stubinen försöka reda ut hur det kommer sig. Chäfer är sig lika överallt. Totalt obehövliga.  

PS. Ska det vara tårta, ska det vara Budapest eller Prinsess med grön marsipan. Men jag föredrar att köpa själv. Osocial, som sagt, den där Ekstrand. Jobbar för mycket.

Bild: Underbara Tårtan.