Läste om detta på skärmen i går morse på väg till tåget till Upsala och Carolina Rediviva: https://www.svt.se/
Häromdagen avled fem byggnadsarbetare efter en arbetsplatsolycka i Sundbyberg. Jag har svårt i detta sammanhang för ordet "olycka". Som om denna tragedi inte hade gått att förhindra. "Olycka" signalerar för mig något som knappast går att förutse. Det "bara" händer.
I dessa nyliberala, "gränslösa", globaliseringens tider där anställningstrygghet och arbetarskydd utgör främmande fåglar, riskerar antalet arbetsplatsolyckor med dödlig utgång öka drastiskt. Om de inte redan gjort det.
Gangsters till profithungriga underentreprenörer opererar, ett människoliv inte värt någonting. Dör en, ta in en ny. Arbetskraft som arbetskraft.
Än en gång frågar jag mig, en ropande röst i öknen: Var är LO? De som tjänar sin utkomst inom den återuppståndna, jag trodde den var förpassad till historiens sophög, daglöne-ekonomin förefaller inte intressera högsta ledningen i elfenbenstornet på Norra Bantorget.
Endast dem med tillsvidareanställning (som bedrägligt nog liknas vid en "fast" sådan), de traditionella, "tunga" LO-grupperna. Men knappast ens dem.
LO har ju gått med på att en redan tunn LAS holkas ur ytterligare. Fritt fram, ännu mer, för arbetsköpare att välja och vraka. Och göra sig kvitt misshagliga figurer. Med god hjälp av LAS. Lagen om anställningsskydd. Noterar ni ironin?
Från där jag bor ser jag den dygnet runt bolmande, kaffedoftande Gevaliafabriken. Noterar utlandsregistrerade långtradare från de forna öststaterna, särskilt Bulgarien och Rumänien, som glider in på området för att lastas.
Det är inte ovanligt att chaufförerna sover om natten i hytten. Vågar eller får inte lämna fordonet.
Var är Transports ombudsmän i stan?
Kan frånvaron förklaras av att chaufförerna, bland dem de som fuskar med dubbla färdskrivare för att kunna köra bortom arbetstidslagar och reglering, är "egna (med usel betalning) företagare" och därmed undantas från den fackliga bevakningen?
Jag uppmärksammade för flera år sedan Gefle Dagblads dåvarande, retoriskt stridbara, ledarskribent Lilian Sjölund om dessa chaufförer och deras otillbörliga arbetsförhållanden. Efter att ha observerat måltidsrester utanför bilarna.
Hon uttryckte intresse, men inget hände. För den av hävd föga arbetarvänliga GD är det kanske viktigare att prioritera bevakningen av SD. Vad vet jag.
Den samtida, brutala verkligheten liknar en film av den samhällskritiska regissören Ken Loach. En av hans filmer den gigekonomin avklädande Sorry, We Missed You. Frågan är om verkligheten behöver gestaltas i en dramatiserande riktning, den talar för sig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar