Lefve Öfverliggaren!

I vagabonden Frank Hellers tillbakablickar på den lyckliga tiden i Lund, i boken ”På detta tidens smala näs” (1940), dyker han upp och hyllas som sig bör: den klassiske Överliggaren. I Sam Asks (1878-1937) legendariska och med trivselvikt utrustade gestalt, 135 kilo tung. 

Ingen fast bostad, kinesade hos kamrater eller där ett övernattande blev möjligt, om det så krävdes en telefonbox. En professionell levnadskonstnär med kompromisslös smak för livets goda.

Utmärkande för den klassiske överliggaren vid universiteten i Lund (tillkom 1666) och Upsala (grundat 1477) var en stor och gedigen bildning men ingen fullbordad examen. Raka motsatsen till armbågsvass karriärplanering och en instrumentell kunskapssyn. 

Flyktiga begrepp som ”nytta”, "användbarhet" och "arbetsgivare" portförbjudna hos lärdomens fredade tempel.

I Upsala fanns "Bokviktor", professorssonen Viktor Persson (1918-2000). Mannen som påstods i sin tentamensbok kunna stoltsera med ett anmärkningsvärt antal "ettor" (motsvarande dagens A-nivå), som det hette på den tiden, i diverse ämnen på olika fakulteter. 

Men inte han heller hade, som sig bör, någon examen. 

På Drottninggatan hans antikvariat Fenix. Till synes en salig blandning böcker, huller om buller, svajande högar likt lutande tornet i Pisa. Men var man ute efter en speciell bok, och  annars välsorterade Lundeq inte kunde vara behjälplig, visste han genast exakt var den fanns. 

Jag minns när jag, på den institution där elefanter som Sven Delblanc dansade, med adress Villavägen, inrymd i ett hus med anor och atmosfär, studerade litteraturhistoria (som det naturligtvis skall heta, inte "litteraturvetenskap") sporde om ett mindre känt verk av Tegnér. 

Inget problem, Viktor plockade bums fram dyrgripen från ett svårt belamrat hörn.Han brukade heja högljutt och glatt på mig på Upsalas gator. Det smickrade mig, den blyge sandviksgrabben från Bruket med ett akademiskt mindervärdeskomplex i bagaget.

Han dök en afton upp i sal X på universitetet när befrielserörelsen Frelimo reste runt i Sverige för att samla stöd och pengar. Vid frågestunden från Vicke: - Finns det björkar i Moçambique? Gerillakämparna visste inte om han drev med dem. Men det gjorde han förstås icke. 

En annan överliggare, "Nordan", cyklade en dag nedför Carolinabacken vid vars ände det låg ett konditori. Bromsarna tog inte, han for rakt in genom fönstret. 

Oroligt från tillskyndande konditor: - Men hur gick det? Är  ni svårt skadad? Nordan, artigt och oberört med benen intrasslade i cykeln: - Ursäkta, har ni färska wienerbröd?

Överliggarna, dessa original och fria själar med bekymmerslösheten som adelsmärke, utgjorde ett naturligt inslag i en levande universitetsmiljö som stack Palme och hans politruker i ögonen. 

Så det blev UKAS och PUKAS, och allt vad påfunden hette, som syftade till fasta studiegångar. Och det på begränsad tid med stupstock utlagd. Inget "liggande" termin efter termin vid universitetet för att förkovra sig, odla den humanistiska anden och personligheten. 

Alla in - alla snabbt ut. Stämplade med G som i Godkända. Löpande bandet som ideal, ingen tid för kritisk reflektion. Korvstoppning och CSN-koppel, färdigpaketerade utbildningsprogram. Glöm fria studier efter nöje och behag. Det lustfyllda i studerandet.

Och eländet stoppades dessvärre inte av studentrevolter och annat storebror staten störande. Förfallet kunde därmed börja. 

De regionala högskolorna startades, kemiskt fria från överliggare. "Avnämaranpassning" och arbetsmarknadsanpassning ledstjärnor, framförallt skulle "anställningsbarhet", definitivt inte bildning, gagnas.  

På Freie Universität i Berlin kan jag än idag på campus observera gråskäggiga djupingar, i säckiga kläder och med välanvända ryggsäckar, vissa pratar högt för sig själva, som universitetsledningen inte lyckats avhysa. 

Inte uteslutet att de var med på den gamla, röda tiden. Åtminstone personifierar de den. Bättre förr! Bränn alla cv:n, det är rätt att livslångt studera! 

Hell er ni två på de odödligas parnass, Sam och Vicke!

FOTNOT. Texten skriven i Malmö, som begåvades med ett av de "nya" universiteten. Inte betraktat med blida ögon från Lund.

Bild: Sam Ask (Kulturportalen, Lund)

/Också publicerad i något redigerad version på lindelof.nu 20240626/