Nätsurr

                                                 

"Jag står upp när det blåser. För Sverige i Europa." 

Anna Maria Corezza Bildt kandiderar till EU-parlamentet. För vilket parti? Vete sjutton, I 

couldn´t care less. Parollen syns mig därtill totalt innehållslös. Kanske hämtad från något vindkraftsföretag? 

Till råga på allt måste jag som skattebetalare vara med och pröjsa spetans kampanj. Utan att vara tillfrågad.

Kanske kläcktes detta nonsens när hon slagit huvudet ihop med maken Calle över köksbordet och dyra italienska viner. Denne besynnerlige, skorrande figur som alltid vet bäst, enligt honom själv. Dryg fan, värre betraktad som sådan än självaste Guillou. Kanske jämnt skägg.

En gång svärson, denne aldrig uppvuxne broiler, till Gösta Bohman. Vem minns honom, Kapten Bohman, förresten? Hans ständiga munhuggande med en retsamt flinande Olof Palme. 

Betydligt roligare hursomhelst än när surkarten Andersson (har hon svalt en död råtta?)

och Åkesson ryker ihop i plenisalen. Hon verkar ha fått SD på hjärnan. 

En allvarsam, statsmannaliknande, Åkesson dyker plötsligt upp på YouTube med ett "Tal till svenska nationen". Efter ett galet Kalla fakta på TV4, där trollen som stödjer SD skulle avslöjas. Rena magplasket.

Att han bara orkar bemöta detta dravel, ett präktigt journalistiskt haveri. Kanske inte vågar annat. TV4-tittarna, verklighetens dumkuvade folk, går ju på det mesta. Och de msm-anställda, maktens lakejer, hjälper så gärna till. Skydda makthavarna till varje pris!

Sölvesborgsgrabben uppmanar oss att rösta i EU-valet.

Argumenten syns mig ihåliga. Int´, som norrlänningen säger, tänker jag röst´. 

Bort med den odemokratiska skattemedelsslukaren EU, Swexit!

Apropå norrlänningar såg jag, som av en händelse, ett annat YouTube-inslag, med Lennart Grahn från The Shanes (han uttalade det "shäjns" på bredaste vis, sympatiskt). 

Inspelat på hans mammas gata i Lule (inget å!). 

Grabben som jag minns som slank har vuxit ordentligt på bredden, därtill präktig dubbelhaka.Okonstlad och naturlig i inslaget. Inga divalater. En helt vanlig grabb från långt upp i norr. Där man aldrig gör sig till. En dödssynd.

Inslaget framkallar vemod, inte så litet heller, hos hos mig när han stillsamt talar om bandets medlemmar: Staffan ("död"), Svante ("vill inte spela mer"), Tor-Erik ("sjuk" ) och Tommy ("sjuk"). 

Intervjun föregick de båda sistnämndas död. En efter en lämnar fyrtiotalisterna scenen. Och vad kommer efter den i flera avseenden unika generationen? Rena natta, tycks det mig ofta.

Grahn, numera bosatt i Nyköping och aktiv inom PRO (kors i taket!), minns jag från en sextiotalsrevival för några år sedan, som Ingemar Dunker (död han mä´) arrangerade, i legendariska musikpalatset Valhalla i Sandviken. 

Det sextiotalspopens Valhalla där dåtidens idoler, Lenne & The Lee Kings och andra, rev av sina hits när det begav sig. Nu håller väl Grahns kompisar, pro:arna, till där om jag fattat det rätt. Från rock´n´roll till musikquiz vid sittande bord. 

Musiken kan tyckas ha tystnat därinne i stora salen för den som åldrats, men lyssnar man ordentligt hörs svaga melodier från väggarna. Stop the music, before she breaks my heart in two.

Backstage dukades det, i samband med revivalen, rikligt upp med whisky och öl. Dunker hade bunkrat så det stod härliga till.

PRO-Grahn valde kaffe, ty java fanns också. På YouTube menar han, att han numera tar det lugnt. Blivit gammal, orkar inte röja som rock´n´roll-stjärnan Grahn i forna dagar.

Jag klarar mig utan de där sig själva berikande politikervarelserna, vad de nu heter, med sina fåniga paroller. Men inte utan musik. Och sextiotal ska det vara. Inget annat duger. Chris Craft no 9, you´re welcome aboard (welcome aboard). Så ska det låta! [1]

Än en gång: Nej till EU! Swexit!

[1] https://www.youtube.com/watch?v=nlv9I0nH5jo