Men nog var han väl ändå malmöpåg? Jag förknipper oupplösligt Östen "med rösten" Warnerbring med Malmö. Inte minst efter hans kärleksfulla, nostalgiska hyllningssång till den stad som en gång var: "När Malmö doftade." Finns att lyssna till på YouTube.[1]
Det värsta är att jag tycker inte att den är särskilt bra. Hänger dock inte upp mig på orden, texten är välfunnen och träffande. Snarare är det tonsättningen som jag inte finner lyckad. Utan att direkt kunna sätta fingret på vad.
Nå, den gode Östen, som sorgligt nog plötsligt avled i ett hotellrum i ett varmare land långt söderut när han var där på jobb, fick oss att under en av våra vistelser i Malmö nyfikna och förväntansfulla kvista iväg till Eslöv.
Hans "Femton minuter från Eslöv"[2] är ju bara för hjärtknipande, den musikaliska inramningen suverän. Bättre textmässigt, inga krusiduller utan raka rör, än den låt som försvenskades: "Twenty Four Hours from Tulsa". Undrar om inte Bacharach skrev den.
Hursomhelst, Eslöv blev en enda stor besvikelse. Inget att huttla om, vad än turistbyrån eventuellt påstår. Platt fall. Efter att vi klivit av Pågatåget. Bättre förbindelser än i Skåne finns för övrigt inte. Och man får rabatt om man paråker. Bara en sådan sak.
Vi promenerade snabbt, som om vi vore förföljda eller hade eld i dojorna, igenom Eslöv, stort är det inte, sedan åter bums till Malmö igen. Aldrig att jag sätter min fot i Eslöv igen! (Till råga på allt sköts det skarpt häromdagen också, i den ort som föreföll sova evig Törnrosasömn.)
Pågen i visan kan skatta sig lycklig att det blev fel på hans nya (vad var det för märke, undrar nyfiket en som körde Monark) moped, så att han aldrig kom fram till Eslöv. Ödet spelade honom i händerna.
Tösen på macken, vars kyss smakade oljeblandad bensin med tillsats av fett, fixade både moppen och pågen. Den väntande frillan i Eslöv hade inget för det. Förmodligen heller inte bra på att meka med moppar. Så han gjorde nog ingen större förlust, grabbhalvan.
Nå, apropå malmöpåg. Östen bodde uppenbarligen i Helsingborg, en känd och omtyckt figur på stadens centrala gator nedanför Kärnan. Varför han slog sig ner där, det vete fåglarna.
Från samma stad, Karl X Gustavs gata, kom min första förälskelse, den blonda Agneta som tyckte att jag var lik vissångaren Donovan. Men det är en annan historia.
Jag har fastnat för Malmö. Nja, det måste nog preciseras bättre. Jag skrev ju en bok om mina delade städer. Drog en lans för stadsdelens avgörande betydelse. Numera är Malmö för mig Västra hamnen på det forna Kockumsområdet.
Och Caroli, där kunde jag gott tänka mig att bo permanent med närhet till allt man behöver. Genuin stadsdelskänsla, hög trivselfaktor.
Det har blivit flera resor till Skånes huvudstad de senaste åren. Nu är jag åter i staden några stenkast, naturligtvis längre än så men ändå, från Köpenhamn. Endera dagen sticker jag över dit med Öresundståget, passerar Kastrup, den öppnade porten mot stora världen.
Som sagt, det där med infrastruktur, det kan di, skåningarna. Är man 70+ och mantalsskriven i Malmö åker man gratis, på seniorbiljett. Annat än skräpkommunen Gefle, det. Där jag, obegripligt nog, bor. Överlägset i byggandet av parkeringsgarage och höjande priset på bussbiljetter.
Wonderful, wonderful Copenhagen intar ända sedan 70-talet en plats på min lista över favoritstäder. I jämnhöjd, numera, med Malmö.
[1] https://www.youtube.com/watch?v=PT3eVVUxPzM [2] https://www.youtube.com/watch?v=tAo9fjeAs2A
Foto: Wikipedia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar