Reality-tv tycks mig inte vara ett glasklart begrepp. Är exempelvis Rapport och Aktuellt reality-tv? Nyhetsprogram som påstås spegla verkligheten på ett sakligt och opartiskt sätt. Inslagen är redigerade, medvetet klippta och därmed tillrättalagda. Inga blåkopior. En omöjlighet, förvisso.
Nå, låt oss lämna den akademiska begreppsexercisen till akademikerna. Med tillhörande "problematisering" som de brukar säga när de vrider och vänder på orden så att man blir alldeles yr.
Reality-tv kan vara Flint Town. Både spännande och informativt. Om amerikanska polisers stentuffa vardag i en kriminellt belastad stad utan framtidstro. Efter huvudarbetsgivaren General Motors uttåg.
Reality-tv kan vara Wahlgrens värld. Så jolligt och korkat att man orkar inte titta mer än en mycket kort stund. Sedan förmår man inte mer.
Oförglömligt när Blåvitt blev segerrika i Europa och klådde väletablerade storlag. Svennis som ung tränare. Knappt torr bakom öronen. Torbjörn Nilsson. Ruben Svensson. Röde Ruben. Håkan Sandberg som jag hade som student och imponerade på mig med sin beläsenhet och vakenhet. Klart överlägsen kurskamraterna. Glennarna. Alla i Göteborg heter Glenn, som mantrat lyder. Hysén framförallt. En mittback av världsklass.
Så nyfiken på reality-tv som heter Hyséns var jag. Och började titta. Jag har nu följt några avsnitt, med irriterande reklamavbrott, under stigande beklämning. Alltmer fundersam över vad det är jag ser. Vad som presenteras. Bortsett från bilderna från det Göteborg jag älskar. Vackra bilder - långt från parallellsamhällena som vuxit fram i förorterna.
Hur har Glenn, och hans närmaste, inklusive exet Helena, kunnat gå med på att framställas på detta sätt som i Hyséns? Vad säger huvudpersonen själv om den Glenn som visas upp? "Har ni de´ gött?" strör han omkring sig så fort han hinner. Det viktigaste i livet är ju att ha det gött. Det ska vara gött att leva som Galenskaparna/After Shave klämmer i med. Inget fel i det, i och för sig.
Glenn dricker bira. En favoritsysselsättning. Släpper en fis. Alltid på gott humör. Inget rubbar honom. Opraktisk med tummen mitt i handen. Men det tar han med en klackspark som den gamle lirare han är.
Det viktigaste är det lilla livet, som det sades i Fanny & Alexander. Således, inget otäckt samtida Göteborg med dödskjutningar och rån. Inget Muteborg med korruption och skandaler. Inget samhälle utanför hemmets väggar att kommentera och reflektera omkring. Ingen politik. Privat rakt igenom.
Läsa böcker? Så sjuk blir jag aldrig, som Tomas Brolin, en annan fotbollsspelare, slog fast. I Hyséns är det fotboll på tv som gäller. Kväll med grabbarna någon gång. Fotvård. Tatueringar.
Nej, jag köper inte detta porträtt av Glenn Hysén och hans familj. Det är ingen sanningsenlig spegelbild, det går jag inte med på. Inget återgivande rätt upp och ner.
Hårt regisserat, utgår jag ifrån, och redigerat för ett bestämt syfte. Med inslag av nidbild. Det här är den Glenn Hysén tv-bolaget vill visa upp. En glad pajas. Ge mig den riktige Glenn!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar