Michael Moore gjorde en omtalad dokumentärfilm, präglad av hans sedvanliga regigrepp och klipp, om staden Flint i USA efter att ortens huvudarbetsgivare General Motors bommat igen. Ett dråpslag mot Flint som genast började gå kräftgång. Som om Sandvik skulle stänga igen i Sandviken. Ödeläggelse av ort och själar. Förtvivlade människor berövade försörjning och motivation. Inlärd hjälplöshet som slutgiltigt triumferar.
Tv-serien Flint i Netflix om samma stad som Moore ägnade sitt intresse är reality-tv, men något helt annat än artistfamiljen Wahlgrens plågande joll i Kanal 5 (kinesisk dropptortyr är att föredraga), som bjuder på både spänning och underhållning. Trots det svarta innehållet.
Flint är en av Amerikas värsta städer vad avser kriminalitet. Kronisk arbetslöshet. Fattigdom. Övergivna hus. Rasmotsättningar. Misströstan. Ingen framtidstro. Till råga på allt förgiftat dricksvatten. Politiker som lovar stort och sedan sviker så fort de bara hinner.
En underbemannad poliskår som hela tiden måste rycka ut. Allt från dödsskjutningar till rån. Seriens bild av polisen kan tyckas förskönande och speglande hur de själva önskar framstå. Men vi får följa med på utryckningar och kan bevittna med egna ögon. Närvara vid morgonsamlingarna. Höra hur man tänker.
Ta del av rädslan som sprider sig i kåren och till anhöriga och familjer. Att bli dödad i tjänst. Åka till jobbet på morgonen, inte komma hem om aftonen. Anspänning under varje arbetspass. Svårt att fatta hur de orkar. Beundransvärda.
Plötsligt tänker jag: detta är ju Sverige i dag! Det som sker utanför storstäderna i vårt sönderfallande land. Varje dag nya eländesrapporter i medierna, ett undantagstillstånd som normaliserats. Från de orter och platser som förr var fredade. Idylliska turistmål många av dem. Värnamo. Ronneby. Landskrona. Jag minns dem från barndomen och baksätet i PV:n.
Mitt eget Gävle inte undantaget. Bilbränder som inte klaras upp, gärningsmän som går fria, växande kriminalitet, migranter som terroriserar urinnevånarna, muslimska skolor som förespråkar parallellsamhällen, företrädare som hotar journalister .
De kriminella tar över. Samhället förmår inte försvara sig. Viker ned sig. Medborgarna lämnas i sticket av politiker som är lena i munnen men saknar både vilja och förmåga och som blundar för verkligheten. Samhällskontraktet gäller inte längre. Kvinnofriden borta. Kollektiv oro och otrygghet breder ut sig. Det råder mental vinter i det blågula samhällstillståndet.
En långtgående, mörk reflektion, en växande insikt jag inte längre värjer mig mot: Rättssamhället räcker inte till för att få kontroll över situationen. Extraordinära åtgärder måste till. Annars går det fullkomligt åt pipan. Om det inte redan gjort det. Flint kunde ligga i Sverige.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar